Chapter 8

S�tt basunen f�r din mun! �S�som en �rn kommer fienden �ver HERRENS hus, eftersom de hava �vertr�tt mitt f�rbund och avfallit fr�n min lag.

De ropa till mig: �Min Gud! Vi k�nna dig, vi av Israel.�

Men eftersom Israel har f�rkastat vad gott �r, skall fienden jaga honom.

Sj�lva valde de sig konungar, som icke kommo fr�n mig; de tillsatte furstar, utan att jag fick veta n�got d�rom av sitt silver och guld gjorde de sig avgudar, ty det skulle ju f�rst�ras.

En styggelse �r din kalv, Samarien! Min vrede �r uppt�nd mot dessa m�nniskor; huru l�nge skola de kunna undg� straff?

Fr�n Israel har ju kalven kommit; en konstarbetare har gjort honom, och en gud �r han icke. Nej, Samariens kalv skall bliva krossad till smulor.

Ty vind s� de, och storm skola de sk�rda. S�d skola de icke f�, deras gr�da skall icke giva n�gon f�da, och giver den n�gon, skola fr�mlingar uppsluka den.

Uppslukad varder Israel! Redan aktas de bland hedningarna s�som ett v�rdel�st ting.

Ty v�l hava de dragit �stad upp till Assur, lika vild�snor som g� sin egen v�g, ja, v�l vill Efraim k�psl� om �lskog;

men huru de �n k�psl� bland hedningarna, skall jag dock nu tr�nga dem tillhopa och l�ta dem begynna en tid av ringhet, under �verkonungens f�rtryck.

Eftersom Efraim har gjort sig s� m�nga altaren till synd, skola ock hans altaren bliva honom till synd.

Om jag �n skriver mina lagar f�r honom i tiotusental, s� r�knas de ju dock f�r en fr�mlings lagar.

S�som slaktofferg�vor �t mig offrar man k�tt som man sedan �ter upp; HERREN har intet behag till s�dana. Nu kommer han ih�g deras missg�rning och hems�ker deras synder; till Egypten skola de f� v�nda tillbaka.

Och eftersom Israel har f�rg�tit sin skapare och byggt sig palatser, och eftersom Juda har uppf�rt s� m�nga bef�sta st�der, skall jag s�nda en eld mot hans st�der, och den skall f�rt�ra palatsen i dem.