Chapter 10

Israel var ett frodigt vintr�d, som satte frukt. Men ju mer frukt han fick, dess flera altaren gjorde han �t sig; ju b�ttre det gick hans land, dess pr�ktigare stoder reste han.

Deras hj�rtan voro hala; nu skola de lida vad de hava f�rskyllt. Han skall sj�lv bryta ned deras altaren, f�rst�ra deras stoder.

Ja, nu skola de f� s�ga: �Vi hava blivit utan konung, d�rf�r att vi icke fruktade HERREN. Dock, en konung, vad skulle nu han kunna g�ra f�r oss?�

De tala tomma ord, de sv�rja falska eder, de sluta f�rbund; men s�som en bitter planta skjuter domen upp ur markens f�ror.

F�r kalvarna i Bet-Aven skola Samariens inbyggare f� bekymmer; ja, f�r en s�dan skall hans folk hava sorg, och hans pr�ster skola skria f�r hans skull, n�r hans skatter f�ras bort fr�n honom.

Ocks� han sj�lv skall bliva sl�pad till Assyrien s�som en sk�nk �t Jarebs-konungen. Skam skall Efraim uppb�ra, Israel skall komma p� skam med sina r�dslag.

Det �r f�rbi med Samariens konung; s�som ett sp�n p� vattnet far han h�n.

�delagda bliva Avens offerh�jder, som Israel s� har f�rsyndat sig med; t�rne och tistel skall skjuta upp p� deras altaren. D� skall man s�ga till bergen: �Skylen oss�, och till h�jderna: �Fallen �ver oss.�

Israels synd n�r tillbaka �nda till Gibeas dagar; d�r hava de f�rblivit st�ende. Icke skulle h�mndekriget mot de or�ttf�rdiga kunna n� dem i deras Gibea?

Jo, n�r mig s� lyster, tuktar jag dem; d� skola folken f�rsamlas mot dem och oka dem ihop med deras b�da missg�rningsverk.

Efraim har varit en hemtam kalv, som fann behag i att g� p� tr�sklogen; och jag har skonat hans frodiga hals. Nu skall jag sp�nna Efraim i oket, Juda skall g� f�r plogen, Jakob f�r harven.

S�n ut �t eder i r�ttf�rdighet, sk�rden efter k�rlekens bud, bryten eder ny mark; ty det �r tid att s�ka HERREN, f�r att han skall komma och l�ta r�ttf�rdighet regna �ver eder.

I haven pl�jt ogudaktighet, or�ttf�rdighet haven I sk�rdat, I haven �tit l�gnaktighets frukt, i f�rlitande p� eder v�g, p� edra m�nga hj�ltar.

Men ett stridslarm skall uppst� bland edra stammar, och alla edra f�sten skola �del�ggas, s�som Bet-Arbel �delades av Salman p� stridens dag, d� man krossade b�de m�drar och barn.

S�dant skall Betel tillskynda eder, f�r eder stora ondskas skull. N�r morgonrodnaden g�r upp, �r det f�rbi, f�rbi med Israels konung!