Chapter 1

Detta �r HERRENS ord som kom till Joel, Petuels son.

H�ren detta, I gamle, och lyssnen h�rtill, I landets alla inbyggare. Har n�got s�dant skett f�rut i edra dagar eller i edra f�ders dagar?

Nej, om detta m�n I f�rt�lja f�r edra barn, och edra barn m� f�rt�lja d�rom f�r sina barn, och deras barn f�r ett kommande sl�kte.

Vad som blev kvar efter gr�sgnagarna, det �to gr�shopporna upp; och vad som blev kvar efter gr�shopporna, det �to gr�sbitarna upp; och vad som blev kvar efter gr�sbitarna det �to gr�sfr�tarna upp.

Vaknen upp, I druckne, och gr�ten; ja, j�mren eder, alla I som dricken vin, �ver att druvsaften �r ryckt undan eder mun.

Ty ett folk har dragit upp �ver mitt land, ett m�ktigt, ett som ingen kan r�kna; det har t�nder likasom lejon, och dess kindt�nder likna lejoninnors.

Mina vintr�d har det f�r�tt, och mina fikontr�d har det brutit ned det har skalat dem nakna och kastat dem undan; vitnade �ro deras rankor.

Klaga likasom en jungfru som b�r sorgdr�kt efter sin ungdoms brudgum

Spisoffer och drickoffer �ro f�rsvunna ifr�n HERRENS hus; pr�sterna s�rja, HERRENS tj�nare.

F�lten �ro f�r�dda, marken ligger s�rjande, ty s�den �r f�r�dd, vinet borttorkat, oljan utsinad.

�kerm�nnen st� med skam, ving�rdsm�nnen j�mra sig, �ver vetet och �ver kornet; ty sk�rden p� marken �r f�rst�rd.

Vintr�den �ro f�rtorkade och fikontr�den f�rsm�kta; granattr�den och palmerna och �ppeltr�den och alla andra tr�d p� marken hava torkat bort. Ja, all fr�jd har vissnat och flytt ifr�n m�nniskors barn.

Kl�den eder i sorgdr�kt och klagen, I pr�ster; j�mren eder, I som tj�nen vid altaret; g�n in och sitten i sorgdr�kt natten igenom, I min Guds tj�nare, eftersom eder Gud hus m�ste sakna spisoffer och drickoffer

P�lysen en helig fasta, lysen ut en h�gtidsf�rsamling; f�rsamlen de gamla, ja, alla landets inbyggare, till HERRENS, eder Guds, hus; och ropen s� till HERREN.

Ve oss, vilken dag! ty HERRENS dag �r n�ra, och s�som v�ld fr�n den Allsv�ldige kommer den.

Har icke v�r b�rgning blivit f�rst�rd mitt f�r v�ra �gon? har icke gl�dje och fr�jd f�rsvunnit ifr�n var Guds hus?

Uts�det ligger f�rtorkat under mullen, f�rr�dshusen st� �de, ladorna f� f�rfalla, ty s�den �r borttorkad.

Huru st�nar icke boskapen! Huru �ngslas ej f�kreaturens hjordar! De finna ju intet bete. Ja, ocks� f�rhjordarna f� lida under skulden.

Till dig, HERRE, ropar jag, nu d� en eld har f�rt�rt betesmarkerna i �knen och en eldsl�ga har f�rbr�nt alla tr�d p� marken.

Ja, ocks� markens djur ropa med tr�ngtan till dig, eftersom vattenb�ckarna �ro uttorkade och betesmarkerna i �knen �ro f�rt�rda av eld.