Chapter 1

Och HERRENS ord kom till Jona, Amittais son; han sade:

�St� upp och begiv dig till Nineve, den stora staden, och predika f�r den; ty deras ondska har kommit upp inf�r mitt ansikte.�

Men Jona stod upp och ville fly till Tarsis, undan HERRENS ansikte. Och han for ned till Jafo och fann d�r ett skepp som skulle g� till Tarsis. Och sedan han hade erlagt betalning f�r resan, steg han ombord d�rp� f�r att fara med till Tarsis, undan HERRENS ansikte.

Men HERREN s�nde en stark vind ut �ver havet, s� att en stark storm uppstod p� havet; och skeppet var n�ra att krossas.

D� betogos sj�m�nnen av fruktan och ropade var och en till sin gud; och vad l�st som fanns i skeppet kastade de i havet f�r att bereda sig l�ttnad. Men Jona hade g�tt ned i det inre av fartyget och l�g d�r i djup s�mn.

D� gick skepparen till honom och sade till honom: �Huru kan du sova s�? St� upp och �kalla din Gud. Kanh�nda skall den Guden t�nka p� oss, s� att vi icke f�rg�s.�

Och folket sade till varandra: �V�lan, l�t oss kasta lott, s� att vi f� veta f�r vems skull denna olycka har kommit �ver oss.� N�r de s� kastade lott, f�ll lotten p� Jona.

D� sade de till honom: �S�g oss f�r vems skull denna olycka har kommit �ver oss. Vad �r ditt �rende, och varifr�n kommer du? Fr�n vilket land och av vad folk �r du?�

Han svarade den; �Jag �r en hebr�, och jag dyrkar HERREN, himmelens Gud, som har gjort havet och det torra.�

D� betogos m�nnen av stor fruktan och sade till honom: �Vad �r det du har gjort!� Ty m�nnen fingo genom det han ber�ttade dem veta att han flydde undan HERRENS ansikte.

Och de sade till honom: �Vad skola vi g�ra med dig, s� att havet stillar sig f�r oss?� Ty havet stormade mer och mer.

D� svarade han dem: �Tagen mig och kasten mig i havet, s� skall havet stillas f�r eder; ty jag vet att det �r f�r min skull som denna starka storm har kommit �ver eder.�

Och m�nnen str�vade med all makt att komma tillbaka till land, men de kunde icke; ty havet stormade mer och mer emot dem.

D� ropade de till HERREN och sade: �Ack HERRE, l�t oss icke f�rg�s f�r denne mans sj�ls skull, och l�t icke oskyldigt blod komma �ver oss. Ty du, HERRE, har gjort s�som dig t�ckes.�

D�refter togo de Jona och kastade honom i havet. D� lade sig havets raseri.

Och m�nnen betogos av stor fruktan f�r HERREN, och de offrade slaktoffer �t HERREN och gjorde l�ften.