Chapter 1

Detta �r HERRENS ord som kom till morastiten Mika i Jotams, Ahas' och Hiskias, Juda konungars, tid, vad han sk�dade ang�ende Samaria och Jerusalem.

H�ren, I folk, allasammans; akta h�rp�, du jord med allt vad p� dig �r. Och vare Herren, HERREN ett vittne mot eder, Herren i sitt heliga tempel.

Ty se, HERREN tr�der ut ur sin boning, han far ned och g�r fram �ver jordens h�jder.

Bergen sm�lta under hans f�tter, och dalar bryta sig fram -- s�som vaxet g�r f�r elden, s�som vattnet, n�r det st�rtar utf�r branten.

Genom Jakobs �vertr�delse sker allt detta och genom Israels hus' synder. Vem �r d� upphovet till Jakobs �vertr�delse? �r det icke Samaria? Och vem till Juda offerh�jder? �r det icke Jerusalem?

S� skall jag d� g�ra Samaria till en stenhop p� marken, till en plats f�r ving�rdsplanteringar; jag skall vr�ka hennes stenar ned i dalen, och hennes grundvalar skall jag blotta.

Alla hennes bel�ten skola bliva krossade, alla hennes sk�kosk�nker uppbr�nda i eld, alla hennes avgudar skall jag f�rst�ra; ty av sk�kol�n har hon hopsamlat dem, och sk�kol�n skola de �ter bliva.

F�rdenskull m�ste jag klaga och j�mra mig, jag m�ste g� barfota och naken; jag m�ste upph�va klagoskri s�som en schakal och sorgel�t s�som en struts.

Ty ohelbara �ro hennes s�r; slaget har n�tt �nda till Juda, det har drabbat �nda till mitt folks port, �nda till Jerusalem.

F�rkunnen det icke i Gat; gr�ten icke s� bittert. I Bet-Leafra v�ltrar jag mig i stoftet.

Dragen �stad, I Safirs inv�nare, i nakenhet och skam. Saanans inv�nare v�ga sig icke ut. Klagol�ten i Bet-Haesel tillst�djer eder ej att dr�ja d�r.

Ty Marots inv�nare v�ndas efter tr�st; ned ifr�n HERREN har ju en olycka kommit, intill Jerusalems port.

Sp�nnen travare f�r vagnen, I Lakis' inv�nare, I som voren upphovet till dottern Sions synd; ty hos eder var det som Israels �vertr�delser f�rst funnos.

D�rf�r m�ste du giva skiljebrev �t Moreset-Gat. Husen i Aksib hava f�r Israels konungar blivit s�som en f�rsinande b�ck.

�nnu en g�ng skall jag l�ta er�vraren komma �ver eder, I Maresas inv�nare. �nda till Adullam skall Israels h�rlighet komma.

Raka dig skallig och sk�r av ditt h�r, i sorg �ver barnen, som voro din lust; g�r ditt huvud s� kalt som gamens, ty de skola f�ras bort ifr�n dig.