Chapter 7

Ve mig! Det �r mig, s�som n�r frukten �r insamlad om sommaren, eller s�som n�r eftersk�rden efter vinb�rgningen �r slut och ingen druvklase mer finnes att �ta, intet f�rstlingsfikon av dem jag hade haft lust till.

De fromma �ro f�rsvunna ur landet, och ingen redlig man finnes bland m�nniskorna. Alla ligga de p� lur efter blod; envar vill f�nga den andre i sitt n�t.

Till att fr�mja det onda �ro deras h�nder redo: fursten beg�r g�vor, och domaren st�r efter vinning; den m�ktige kr�ver �ppet vad honom lyster; s� bedriva de vr�nghet.

Den b�ste ibland dem �r s�som ett t�rnsn�r, den redligaste v�rre �n en taggig h�ck. Men n�r dina siares dag �r inne, ja, n�r hems�kelsen n�r dig, d� skall best�rtning komma ibland dem.

Man f�r icke tro p� n�gon v�n, icke lita p� n�gon f�rtrogen; f�r henne som vilar i din famn m�ste du vakta din muns d�rrar.

Ty sonen f�raktar sin fader, dottern s�tter sig upp mot sin moder, sonhustrun mot sin sv�rmoder, och envar har sitt eget husfolk till fiender.

Men jag vill sk�da efter HERREN, jag vill hoppas p� min fr�lsnings Gud; min Gud skall h�ra mig.

Gl�djens icke �ver mig, I mina fiender. Om jag �n har fallit, skall jag dock st� upp igen; om jag �n sitter i m�rkret, �r dock HERREN mitt ljus.

Eftersom jag har syndat mot HERREN, vill jag b�ra hans vrede, till dess att han utf�r min sak och skaffar mig r�tt, till dess att han f�r mig ut i ljuset, s� att jag med lust f�r se p� hans r�ttf�rdighet.

N�r mina fiender se det, skola de h�ljas med skam, desamma som s�ga till mig: �Var �r nu HERREN, din Gud?� Mina �gon skola se med lust p� dem; ty d� skola de bliva nedtrampade s�som orenlighet p� gatan.

En dag skall komma, d� dina murar skola byggas upp; p� den dagen skola dina gr�nser str�cka sig vida.

P� den dagen skall man komma till dig b�de fr�n Assur och fr�n Egyptens st�der, ja fr�n Egypten och �nda ifr�n floden, och fr�n hav till hav, och fr�n berg till berg.

Men eljest skall jorden bliva en �demark f�r sina inbyggares skull; det skall vara deras g�rningars frukt.

Vakta med din stav ditt folk, din arvedels hjord, s� att den f�r hava sin avskilda boning i skogen p� Karmel; l�t den g� i bet i Basan och i Gilead, likasom under forna dagar.

Ja, likasom i de dagar d� du drog ut ur Egyptens land skall jag l�ta dem se underbara ting.

Hedningarna skola se det och komma p� skam med all sin makt. De skola n�dgas l�gga handen p� munnen, deras �ron skola vara bed�vade.

De skola slicka stoftet s�som ormar; lika maskar som kr�la p� jorden skola de med b�van �vergiva sina borgar. Med f�rskr�ckelse skola de s�ka HERREN, v�r Gud; Ja, f�r dig skola de frukta.

Vem �r en s�dan Gud som du? -- du som f�rl�ter kvarlevan av din arvedel dess missg�rning och tillgiver den dess �vertr�delse, du som icke beh�ller vrede evinnerligen, ty du har lust till n�d,

och du skall �ter f�rbarma dig �ver oss och trampa v�ra missg�rningar under f�tterna. Ja, du skall kasta alla deras synder i havets djup.

Du skall bevisa trofasthet mot Jakob och n�d mot Abraham, s�som du med ed har lovat v�ra f�der i forntidens dagar.