Chapter 3

En b�n av profeten Habackuk; till Sigjon�t.

HERRE, jag har h�rt om dig och h�pnat. HERRE, f�rnya i dessa �r dina g�rningar, l�t oss f�rnimma dem i dessa �r. Mitt i din vrede m� du t�nka p� f�rbarmande.

Gud kommer fr�n Teman, den helige fr�n berget Paran. Sela. Hans majest�t �vert�cker himmelen, och av hans lov �r jorden full.

D� uppst�r en glans s�som av solljus, str�lar g� ut ifr�n honom, och han h�ljer i dem sin makt.

Framf�r honom g�r pest, och febergl�d f�ljer i hans sp�r.

Han tr�der fram -- d�rmed kommer han jorden att darra; en blick -- och han kommer folken att b�va. De ur�ldriga bergen splittras, de eviga h�jderna sjunka ned. Han vandrar de v�gar han fordom gick.

Jag ser Kusans hyddor hems�kta av f�rd�rv; t�lten darra i Midjans land.

Harmas d� HERREN p� str�mmar? Ja, �r din vrede uppt�nd mot str�mmarna eller din f�rgrymmelse mot havet, eftersom du s� f�rdas fram med dina h�star, med dina segerrika vagnar?

Framtagen och blottad �r din b�ge, ditt besvurna ords pilar. Sela. Till str�mf�ror klyver du jorden.

Bergen se dig och b�va; s�som en st�rtskur far vattnet ned. Djupet l�ter h�ra sin r�st, mot h�jden lyfter det sina h�nder.

Sol och m�ne stanna i sin boning f�r skenet av dina farande pilar, f�r glansen av ditt blixtrande spjut.

I f�rgrymmelse g�r du fram �ver jorden, i vrede tr�skar du s�nder folken.

Du drager ut f�r att fr�lsa ditt folk, f�r att bereda fr�lsning �t din smorde. Du krossar taket p� de ogudaktigas hus, du bryter ned huset, fr�n grunden till tinnarna. Sela.

Du genomborrar deras styresmans huvud med hans egna pilar, n�r de storma fram till att f�rskingra oss, under fr�jd, s�som g�llde det att i l�nndom �ta upp en betryckt.

Du far med dina h�star fram �ver havet, �ver de stora vattnens svall.

Jag h�r det och darrar i mitt innersta, vid d�net sk�lva mina l�ppar; maktl�shet griper benen i min kropp, jag darrar p� platsen d�r jag st�r. Ty jag m�ste ju stilla uth�rda n�dens tid, medan det kommer, som skall tr�nga folket.

Ja, fikontr�det blomstrar icke mer, och vintr�den giva ingen sk�rd, olivtr�dets frukt sl�r fel och f�lten alstra ingen �ring, f�ren ryckas bort ur f�llorna, och inga oxar finnas mer i stallen.

Likv�l vill jag gl�dja mig i HERREN och fr�jda mig i min fr�lsnings Gud.

HERREN, Herren �r min starkhet; han g�r mina f�tter s�som hindens och l�ter mig g� fram �ver mina h�jder. F�r s�ngm�staren, med mitt str�ngaspel.