Chapter 23

D�refter talade Jesus till folket och till sina l�rjungar

och sade: �P� Moses' stol hava de skriftl�rde och faris�erna satt sig.

D�rf�r, allt vad de s�ga eder, det skolen I g�ra och h�lla, men efter deras g�rningar skolen I icke g�ra; ty de s�ga, men g�ra icke.

De binda ihop tunga b�rdor och l�gga dem p� m�nniskornas skuldror, men sj�lva vilja de icke r�ra ett finger f�r att flytta dem.

Och alla sina g�rningar g�ra de f�r att bliva sedda av m�nniskorna. De g�ra sina b�neremsor breda och h�rntofsarna p� sina mantlar stora.

De vilja g�rna hava de fr�msta platserna vid g�stabuden och sitta fr�mst i synagogorna

och vilja g�rna bliva h�lsade p� torgen och av m�nniskorna kallas 'rabbi'.

Men I skolen icke l�ta kalla eder 'rabbi', ty en �r eder M�stare, och I �ren alla br�der.

Ej heller skolen I kalla n�gon p� jorden eder 'fader', ty en �r eder Fader, han som �r i himmelen.

Ej heller skolen I l�ta kalla eder 'l�rom�stare', ty en �r eder l�rom�stare, Kristus.

Den som �r st�rst bland eder, han vare de andras tj�nare.

Men den som upph�jer sig, han skall bliva f�r�dmjukad, och den som �dmjukar sig, han skall bliva upph�jd.

Ve eder, I skriftl�rde och faris�er, I skrymtare, som tillsluten himmelriket f�r m�nniskorna! Sj�lva kommen I icke ditin, och dem som vilja komma dit tillst�djen I icke att komma in.

Ve eder, I skriftl�rde och faris�er, I skrymtare, som faren omkring �ver vatten och land f�r att g�ra en proselyt, och n�r n�gon har blivit det, g�ren I honom till ett Gehennas barn, dubbelt v�rre �n I sj�lva �ren!

Ve eder, I blinde ledare, som s�gen: 'Om n�gon sv�r vid templet, s� betyder det intet; men om n�gon sv�r vid guldet i templet, d� �r han bunden av sin ed'!

I d�raktige och blinde, vilket �r d� f�rmer, guldet eller templet, som har helgat guldet?

S� ock: 'Om n�gon sv�r vid altaret, s� betyder det intet; men om n�gon sv�r vid offerg�van som ligger d�rp�, d� �r han bunden av sin ed.'

I blinde, vilket �r d� f�rmer, offerg�van eller altaret, som helgar offerg�van?

Den som sv�r vid altaret, han sv�r allts� b�de vid detta och vid allt som ligger d�rp�.

Och den som sv�r vid templet, han sv�r b�de vid detta och vid honom som bor d�ri.

Och den som sv�r vid himmelen, han sv�r b�de vid Guds tron och vid honom som sitter d�rp�.

Ve eder, I skriftl�rde och faris�er. I skrymtare, som given tionde av mynta och dill och kummin, men underl�ten det som �r viktigast i lagen, n�mligen r�tten och barmh�rtigheten och troheten! Det ena borden I g�ra, men icke underl�ta det andra.

I blinde ledare, som silen bort myggan och sv�ljen kamelen!

Ve eder, I skriftl�rde och faris�er, I skrymtare, som g�ren det yttre av b�garen och fatet rent, medan de inuti �ro fulla av vad I haven f�rv�rvat genom rofferi och om�ttlig ondska!

Du blinde faris�, g�r f�rst insidan av b�garen ren, f�r att sedan ocks� dess utsida m� bliva ren.

Ve eder, I skriftl�rde och faris�er, I skrymtare, som �ren lika vitmenade gravar, vilka v�l utanp� synas prydliga, men inuti �ro fulla av de d�das ben och allt slags orenlighet!

S� synens ock I utv�rtes f�r m�nniskorna r�ttf�rdiga, men inv�rtes �ren I fulla av skrymteri och or�ttf�rdighet.

Ve eder, I skriftl�rde och faris�er, I skrymtare, som byggen upp profeternas gravar och pryden de r�ttf�rdigas grifter

och s�gen: 'Om vi hade levat p� v�ra f�ders tid, s� skulle vi icke hava varit delaktiga med dem i profeternas blod'!

S� vittnen I d� om eder sj�lva, att I �ren barn av dem som dr�pte profeterna.

N�v�l, uppfyllen d� I edra f�ders m�tt.

I ormar, I huggormars avf�da, huru skullen I kunna s�ka undg� att d�mas till Gehenna?

Se, d�rf�r s�nder jag till eder profeter och vise och skriftl�rde. Somliga av dem skolen I dr�pa och korsf�sta, och somliga av dem skolen I gissla i edra synagogor och f�rf�lja ifr�n den ena staden till den andra.

Och s� skall �ver eder komma allt r�ttf�rdigt blod som �r utgjutet p� jorden, �nda ifr�n den r�ttf�rdige Abels blod intill Sakarias', Barakias' sons blod, hans som I dr�pten mellan templet och altaret.

Sannerligen s�ger jag eder: Allt detta skall komma �ver detta sl�kte.

Jerusalem, Jerusalem, du som dr�per profeterna och stenar dem som �ro s�nda till dig! Huru ofta har jag icke velat f�rsamla dina barn, likasom h�nan f�rsamlar sina kycklingar under sina vingar! Men I haven icke velat.

Se, edert hus skall komma att st� �vergivet och �de.

Ty jag s�ger eder: H�refter skolen I icke f� se mig, intill den tid d� I s�gen: 'V�lsignad vare han som kommer, i Herrens namn.'�