Chapter 3

Och han gick �ter in i en synagoga. D�r var d� en man som hade en f�rvissnad hand.

Och de vaktade p� honom, f�r att se om han skulle bota denne p� sabbaten; de ville n�mligen f� n�got att anklaga honom f�r.

D� sade han till mannen som hade den f�rvissnade handen: �St� upp, och kom fram.�

Sedan sade han till dem: �Vilketdera �r lovligt p� sabbaten: att g�ra vad gott �r, eller att g�ra vad ont �r, att r�dda n�gons liv, eller att d�da?� Men de tego.

D� s�g han sig omkring p� dem med vrede, bedr�vad �ver deras hj�rtans f�rstockelse, och sade till mannen: �R�ck ut din hand.� Och han r�ckte ut den; och hans hand blev frisk igen. --

D� gingo faris�erna bort och fattade strax, tillsammans med herodianerna, det beslutet att de skulle f�rg�ra honom.

Och Jesus drog sig med sina l�rjungar undan till sj�n, och en stor hop folk f�ljde honom fr�n Galileen.

Och fr�n Judeen och Jerusalem och Idumeen och fr�n landet p� andra sidan Jordan och fr�n trakterna omkring Tyrus och Sidon kom en stor hop folk till honom, n�r de fingo h�ra huru stora ting han gjorde.

Och han tillsade sina l�rjungar att en b�t skulle h�llas tillreds �t honom, f�r folkets skull, f�r att de icke skulle tr�nga sig inp� honom.

Ty han botade m�nga och blev d�rf�r �verlupen av alla som hade n�gon pl�ga och f�rdenskull ville r�ra vid honom.

Och n�r de orena andarna s�go honom, f�llo de ned f�r honom och och ropade och sade: �Du �r Guds Son.�

Men han f�rbj�d dem str�ngeligen, �ter och �ter, att r�ja honom.

Och han gick upp p� berget och kallade till sig n�gra som han sj�lv uts�g; och de kommo till honom.

S� f�rordnade han tolv som skulle f�lja honom, och som han ville s�nda ut till att predika,

och de skulle hava makt att bota sjuka och driva ut onda andar.

Han f�rordnade allts� dessa tolv: Simon, �t vilken han gav tillnamnet Petrus;

vidare Jakob, Sebedeus' son, och Johannes, Jakobs broder, �t vilka han gav tillnamnet Boanerges (det betyder tord�nsm�n);

vidare Andreas och Filippus och Bartolomeus och Matteus och Tomas och Jakob, Alfeus' son, och Taddeus och Simon ivraren

och Judas Iskariot, densamme som f�rr�dde honom.

Och n�r han kom hem, f�rsamlade sig folket �ter, s� att de icke ens fingo tillf�lle att �ta.

D� nu hans n�rmaste fingo h�ra h�rom, gingo de �stad f�r att taga vara p� honom; ty de menade att han var fr�n sina sinnen.

Och de skriftl�rde som hade kommit ned fr�n Jerusalem sade att han var besatt av Beelsebul, och att det var med de onda andarnas furste som han drev ut de onda andarna.

D� kallade han dem till sig och sade till dem i liknelser: �Huru skulle Satan kunna driva ut Satan?

Om ett rike har kommit i strid med sig sj�lvt, s� kan det riket ju icke hava best�nd;

och om ett hus har kommit i strid med sig sj�lvt, s� skall icke heller det huset kunna �ga best�nd.

Om allts� Satan har satt sig upp mot sig sj�lv och kommit i strid med sig sj�lv, s� kan han icke �ga best�nd, utan det �r d� ute med honom. --

Nej, ingen kan g� in i en stark mans hus och plundra honom p� hans bohag, s�framt han icke f�rut har bundit den starke. F�rst d�refter kan han plundra hans hus.

Sannerligen s�ger jag eder: Alla andra synder skola bliva m�nniskors barn f�rl�tna, ja ock alla andra h�delser, huru h�diskt de �n m� tala;

men den som h�dar den helige Ande, han f�r icke n�gonsin f�rl�telse, utan �r skyldig till evig synd.�

De hade ju n�mligen sagt att han var besatt av en oren ande.

S� kommo nu hans moder och hans br�der; och de stannade d�rutanf�r och s�nde bud in till honom f�r att kalla honom ut.

Och mycket folk satt d�r omkring honom; och man sade till honom: �Se, din moder och dina br�der st� h�rutanf�r och fr�ga efter dig.�

D� svarade han dem och sade: Vilken �r min moder, och vilka �ro mina br�der?�

Och han s�g sig omkring p� dem som sutto d�r runt omkring honom, och han sade: �Se h�r �r min moder, och h�r �ro mina br�der!

Den som g�r Guds vilja, den �r min broder och min syster och min moder.�