Chapter 9

Ytterligare sade han till dem: �Sannerligen s�ger jag eder: Bland dem som h�r st� finnas n�gra som icke skola smaka d�den, f�rr�n de f� se Guds rike vara kommet i sin kraft.� Evangelium enligt Markus, 9 Kapitlet Jesus f�rklaras, botar en m�nadsrasande gosse, f�ruts�ger p� nytt sitt lidande, bestraffar l�rjungarnas storhetstankar och falska nit, talar om faran av f�rf�relser.

Sex dagar d�refter tog Jesus med sig Petrus och Jakob och Johannes och f�rde dem ensamma upp p� ett h�gt berg, d�r de voro allena. Och hans utseende f�rvandlades inf�r dem;

och hans kl�der blevo gl�nsande och mycket vita, s� att ingen valkare p� jorden kan g�ra kl�der s� vita.

Och f�r dem visade sig Elias j�mte Moses, och dessa samtalade med Jesus.

D� tog Petrus till orda och sade till Jesus: �Rabbi, h�r �r oss gott att vara; l�t oss g�ra tre hyddor, �t dig en och �t Moses en och �t Elias en.�

Han visste n�mligen icke vad han skulle s�ga; s� stor var deras f�rskr�ckelse.

D� kom en sky som �verskyggde dem, och ur skyn kom en r�st: �Denne �r min �lskade Son; h�ren honom.�

Och pl�tsligt m�rkte de, n�r de s�go sig omkring, att d�r icke mer fanns n�gon hos dem utom Jesus allena.

D� de sedan gingo ned fr�n berget, bj�d han dem att de icke, f�rr�n M�nniskosonen hade uppst�tt fr�n de d�da, skulle f�r n�gon omtala vad de hade sett.

Och de lade m�rke till det ordet och begynte tala med varandra om vad som kunde menas med att han skulle uppst� fr�n de d�da.

Och de fr�gade honom och sade: �De skriftl�rde s�ga ju att Elias f�rst m�ste komma?�

Han svarade dem: �Elias m�ste visserligen f�rst komma och uppr�tta allt igen. Men huru kan det d� vara skrivet om M�nniskosonen att han skall lida mycket och bliva f�raktad?

Dock, jag s�ger eder att Elias redan har kommit; och de f�rforo mot honom alldeles s�som de ville, och s�som det var skrivet att det skulle g� honom.�

N�r de d�refter kommo till l�rjungarna, s�go de att mycket folk var samlat omkring dem, och att n�gra skriftl�rde disputerade med dem.

Och strax d� allt folket fick se honom, blevo de mycket h�pna och skyndade fram och h�lsade honom.

D� fr�gade han dem: �Varom disputeren I med dem?�

Och en man i folkhopen svarade honom: �M�stare, jag har f�rt till dig min son, som �r besatt av en stum ande.

Och varhelst denne f�r fatt i honom kastar han omkull honom, och fradgan st�r gossen om munnen, och han gnisslar med t�nderna och bliver s�som livl�s. Nu bad jag dina l�rjungar att de skulle driva ut honom, men de f�rm�dde det icke.�

D� svarade han dem och sade: �O du otrogna sl�kte, huru l�nge m�ste jag vara hos eder? Huru l�nge m�ste jag h�rda ut med eder? F�ren honom till mig.�

Och de f�rde honom till Jesus. Och strax d� han fick se Jesus, slet och ryckte anden honom, och han f�ll ned p� jorden och v�ltrade sig, under det att fradgan stod honom om munnen.

Jesus fr�gade d� hans fader: �Huru l�nge har det varit s� med honom?� Han svarade: �Alltsedan han var ett litet barn;

och det har ofta h�nt att han har kastat honom �n i elden, �n i vattnet, f�r att f�rg�ra honom. Men om du f�rm�r n�got, s� f�rbarma dig �ver oss och hj�lp oss.�

D� sade Jesus till honom: �Om jag f�rm�r, s�ger du. Allt f�rm�r den som tror.�

Strax ropade gossens fader och sade: �Jag tror! Hj�lp min otro.�

Men n�r Jesus s�g att folk str�mmade tillsammans dit, tilltalade han den orene anden str�ngt och sade till honom: �Du stumme och d�ve ande, jag befaller dig: Far ut ur honom, och kom icke mer in i honom.�

D� skriade han och slet och ryckte gossen sv�rt och for ut; och gossen blev s�som d�d, s� att folket menade att han verkligen var d�d.

Men Jesus tog honom vid handen och reste upp honom; och han stod d� upp.

N�r Jesus d�refter hade kommit inomhus, fr�gade hans l�rjungar honom, d� de nu voro allena: �Varf�r kunde icke vi driva ut honom?�

Han svarade dem: �Detta slag kan icke drivas ut genom n�got annat �n b�n och fasta.�

Och de gingo d�rifr�n och vandrade genom Galileen; men han ville icke att n�gon skulle f� veta det.

Han undervisade n�mligen sina l�rjungar och sade till dem: �M�nniskosonen skall bliva �verl�mnad i m�nniskors h�nder, och man skall d�da honom; men tre dagar efter det att han har blivit d�dad skall han uppst� igen.�

Och de f�rstodo icke vad han sade, men de fruktade att fr�ga honom.

Och de kommo till Kapernaum. Och n�r han hade kommit dit d�r han bodde, fr�gade han dem: �Vad var det I samtaladen om p� v�gen?�

Men de tego, ty de hade p� v�gen talat med varandra om vilken som vore st�rst.

D� satte han sig ned och kallade till sig de tolv och sade till dem: �Om n�gon vill vara den f�rste, s� vare han den siste av alla och allas tj�nare.�

Och han tog ett barn och st�llde det mitt ibland dem; sedan tog han det upp i famnen och sade till dem:

�Den som tager emot ett s�dant barn i mitt namn, han tager emot mig, och den som tager emot mig, han tager icke emot mig, utan honom som har s�nt mig.�

Johannes sade till honom: �M�stare, vi s�go huru en man som icke f�ljer oss drev ut onda andar genom ditt namn; och vi ville hindra honom, eftersom han icke f�ljde oss.�

Men Jesus sade: �Hindren honom icke; ty ingen som genom mitt namn har gjort en kraftg�rning kan strax d�refter tala illa om mig.

Ty den som icke �r emot oss, han �r f�r oss.

Ja, den som giver eder en b�gare vatten att dricka, d�rf�r att I h�ren Kristus till -- sannerligen s�ger jag eder: Han skall ingalunda g� miste om sin l�n.

Och den som f�rf�r en av dessa sm� som tro, f�r honom vore det b�ttre, om en kvarnsten h�ngdes om hans hals och han kastades i havet.

Om nu din hand �r dig till f�rf�relse, s� hugg av den. Det �r b�ttre f�r dig att ing� i livet lytt, �n att hava b�da h�nderna i beh�ll och komma till Gehenna, till den eld som icke utsl�ckes.

Och om din fot �r dig till f�rf�relse, s� hugg av den. Det �r b�ttre f�r dig att ing� i livet halt, �n att hava b�da f�tterna i beh�ll och kastas i Gehenna.

Och om ditt �ga �r dig till f�rf�relse, s� riv ut det. Det �r b�ttre f�r dig att ing� i Guds rike en�gd, �n att hava b�da �gonen i beh�ll och kastas i Gehenna,

d�r 'deras mask icke d�r och elden icke utsl�ckes'.

Ty var m�nniska m�ste saltas med eld.

Saltet �r en god sak; men om saltet mister sin s�lta, varmed skolen I d� �terst�lla dess kraft? -- Haven salt i eder och h�llen frid inb�rdes.� gott att vi �ro h�r tillst�des� osv.