Chapter 12

Och han begynte tala till dem i liknelser: �En man planterade en ving�rd och satte st�ngsel d�romkring och h�gg ut ett presskar och byggde ett vakttorn; d�refter lejde han ut den �t ving�rdsm�n och for utrikes.

N�r sedan r�tta tiden var inne, s�nde han en tj�nare till ving�rdsm�nnen, f�r att denne av ving�rdsm�nnen skulle uppb�ra n�gon del av ving�rdens frukt.

Men de togo fatt p� honom och misshandlade honom och l�to honom g� tomh�nt tillbaka.

�ter s�nde han till dem en annan tj�nare. Honom slogo de i huvudet och skymfade.

Sedan s�nde han �stad �nnu en annan, men denne dr�pte de. Likas� gjorde de med m�nga andra: somliga misshandlade de, och andra dr�pte de.

Nu hade han ock en enda son, vilken han �lskade. Honom s�nde han slutligen �stad till dem, ty han t�nkte: 'De skola v�l hava f�rsyn f�r min son.'

Men ving�rdsm�nnen sade till varandra: 'Denne �r arvingen; kom, l�t oss dr�pa honom, s� bliver arvet v�rt.'

Och de togo fatt p� honom och dr�pte honom och kastade honom ut ur ving�rden. --

Vad skall nu ving�rdens herre g�ra? Jo, han skall komma och f�rg�ra ving�rdsm�nnen och l�mna ving�rden �t andra.

Haven I icke l�st detta skriftens ord: 'Den sten som byggningsm�nnen f�rkastade, den har blivit en h�rnsten;

av Herren har den blivit detta, och underbar �r den i v�ra �gon'?�

De hade nu g�rna velat gripa honom, men de fruktade f�r folket; ty de f�rstodo att det var om dem som han hade talat i denna liknelse. S� l�to de honom vara och gingo sin v�g.

D�refter s�nde de till honom n�gra faris�er och herodianer, f�r att dessa skulle f�nga honom genom n�got hans ord.

Dessa kommo nu och sade till honom: �M�stare, vi veta att du �r sannf�rdig och icke fr�gar efter n�gon, ty du ser icke till personen, utan l�r om Guds v�g vad sant �r. �r det lovligt att giva kejsaren skatt, eller �r det icke lovligt? Skola vi giva skatt, eller icke giva?�

Men han f�rstod deras skrymteri och sade till dem: �Varf�r s�ken I att sn�rja mig? Tagen hit en penning, s� att jag f�r se den.�

D� l�mnade de fram en s�dan. D�refter fr�gade han dem: �Vems bild och �verskrift �r detta?� De svarade honom: �Kejsarens.�

D� sade Jesus till dem: �S� given kejsaren vad kejsaren tillh�r, och Gud vad Gud tillh�r.� Och de f�rundrade sig h�geligen �ver honom.

Sedan kommo till honom n�gra av sadduc�erna, vilka mena att det icke gives n�gon uppst�ndelse. Dessa fr�gade honom och sade:

�M�stare, Moses har givit oss den f�reskriften, att om n�gon har en broder som d�r, och som efterl�mnar hustru, men icke l�mnar barn efter sig, s� skall han taga sin broders hustru till �kta och skaffa avkomma �t sin broder.

Nu voro h�r sju br�der. Den f�rste tog sig en hustru, men dog utan att l�mna n�gon avkomma efter sig.

D� tog den andre i ordningen henne, men ocks� han dog utan att l�mna n�gon avkomma efter sig; sammalunda den tredje.

S� skedde med alla sju: ingen av dem l�mnade n�gon avkomma efter sig. Sist av alla dog ock hustrun.

Vilken av dem skall nu vid uppst�ndelsen, n�r de uppst�, f� henne till hustru? De hade ju alla sju tagit henne till hustru.�

Jesus svarade dem: �Visar icke eder fr�ga att I faren vilse och varken f�rst�n skrifterna, ej heller Guds kraft?

Efter uppst�ndelsen fr�n de d�da taga m�n sig icke hustrur, ej heller givas hustrur �t m�n, utan de �ro d� s�som �nglarna i himmelen.

Men vad nu det ang�r, att de d�da uppst�, haven I icke l�st i Moses' bok, p� det st�lle d�r det talas om t�rnbusken, huru Gud sade till honom s�: 'Jag �r Abrahams Gud och Isaks Gud och Jakobs Gud'?

Han �r en Gud icke f�r d�da, utan f�r levande. I faren mycket vilse.�

D� tr�dde en av de skriftl�rde fram, en som hade h�rt deras ordskifte och f�rst�tt att han hade svarat dem v�l. Denne fr�gade honom: �Vilket �r det f�rn�msta av alla buden?�

Jesus svarade: �Det f�rn�msta �r detta: 'H�r, Israel! Herren, v�r Gud, Herren �r en.

Och du skall �lska Herren, din Gud, av allt ditt hj�rta och av all din sj�l och av allt ditt f�rst�nd och av all din kraft.'

D�rn�st kommer detta: 'Du skall �lska din n�sta s�som dig sj�lv.' Intet annat bud �r st�rre �n dessa.�

D� svarade den skriftl�rde honom: �M�stare, du har i sanning r�tt i vad du s�ger, att han �r en, och att ingen annan �r �n han.

Och att �lska honom av allt sitt hj�rta och av allt sitt f�rst�nd och av all sin kraft och att �lska sin n�sta s�som sig sj�lv, det �r 'f�rmer �n alla br�nnoffer och slaktoffer'.�

D� nu Jesus m�rkte att han hade svarat f�rst�ndigt, sade han till honom: �Du �r icke l�ngt ifr�n Guds rike.� Sedan dristade sig ingen att vidare st�lla n�gon fr�ga p� honom.

Medan Jesus undervisade i helgedomen, framst�llde han denna fr�ga: �Huru kunna de skriftl�rde s�ga att Messias �r Davids son?

David sj�lv har ju sagt genom den helige Andes ingivelse: 'Herren sade till min herre: S�tt dig p� min h�gra sida, till dess jag har lagt dina fiender dig till en fotapall.'

S� kallar nu David sj�lv honom 'herre'; huru kan han d� vara hans son?� Och folkskarorna h�rde honom g�rna.

Och han undervisade dem och sade till dem: �Tagen eder till vara f�r de skriftl�rde, som g�rna g� omkring i fotsida kl�der och g�rna vilja bliva h�lsade p� torgen

och g�rna sitta fr�mst i synagogorna och p� de fr�msta platserna vid g�stabuden --

detta under det att de utsuga �nkors hus, medan de f�r syns skull h�lla l�nga b�ner. De skola f� en dess h�rdare dom.�

Och han satte sig mitt emot offerkistorna och s�g huru folket lade ned penningar i offerkistorna. Och m�nga rika lade dit mycket.

Men en fattig �nka kom och lade ned tv� sk�rvar, det �r ett �re.

D� kallade han sina l�rjungar till sig och sade till dem: �Sannerligen s�ger jag eder: Denna fattiga �nka lade dit mer �n alla de andra som lade n�got i offerkistorna.

Ty dessa lade alla dit av sitt �verfl�d, men hon lade dit av sitt armod allt vad hon hade, s� mycket som fanns i hennes �go.�