Chapter 14

Tv� dagar d�refter var det p�sk och det osyrade br�dets h�gtid. Och �verstepr�sterna och de skriftl�rde s�kte efter tillf�lle att gripa honom med list och d�da honom.

De sade n�mligen: �Icke under h�gtiden, f�r att ej oroligheter skola uppst� bland folket.�

Men n�r han var i Betania, i Simon den spet�lskes hus, och d�r l�g till bords, kom en kvinna som hade med sig en alabasterflaska med sm�rjelse av dyrbar �kta nardus. Och hon br�t s�nder flaskan och g�t ut sm�rjelsen �ver hans huvud.

N�gra som voro d�r blevo d� misslynta och sade till varandra: �Varf�r skulle denna sm�rjelse f�rspillas?

Man hade ju kunnat s�lja den f�r mer �n tre hundra silverpenningar och giva dessa �t de fattiga.� Och de talade h�rda ord till henne.

Men Jesus sade: �L�ten henne vara. Varf�r oroen I henne? Det �r en god g�rning som hon har gjort mot mig.

De fattiga haven I ju alltid ibland eder, och n�rhelst I viljen kunnen I g�ra dem gott, men mig haven I icke alltid.

Vad hon kunde, det gjorde hon. Hon har i f�rv�g smort min kropp s�som en tillredelse till min begravning.

Och sannerligen s�ger jag eder: Varhelst i hela v�rlden evangelium bliver predikat, d�r skall ock det som hon nu har gjort bliva omtalat, henne till �minnelse.�

Och Judas Iskariot, han som var en av de tolv, gick bort till �verstepr�sterna och ville f�rr�da honom �t dem.

N�r de h�rde detta, blevo de glada och lovade att giva honom en summa penningar. Sedan s�kte han efter tillf�lle att f�rr�da honom, d� l�gligt var.

P� f�rsta dagen i det osyrade br�dets h�gtid, n�r man slaktade p�skalammet, sade hans l�rjungar till honom: �Vart vill du att vi skola g� och reda till, s� att du kan �ta p�skalammet?�

D� s�nde han �stad tv� av sina l�rjungar och sade till dem: �G�n in i staden; d�r skolen I m�ta en man som b�r en kruka vatten. F�ljen honom.

Och s�gen till husbonden i det hus d�r han g�r in: 'M�staren fr�gar: Var finnes h�rb�rget d�r jag skall �ta p�skalammet med mina l�rjungar?'

D� skall han visa eder en stor sal i �vre v�ningen, tillredd och ordnad f�r m�ltid; reden till �t oss d�r.�

Och l�rjungarna beg�vo sig i v�g och kommo in i staden och funno det s� som han hade sagt dem; och de redde till p�skalammet.

N�r det sedan hade blivit afton, kom han dit med de tolv.

Och medan de l�go till bords och �to, sade Jesus: �Sannerligen s�ger jag eder: En av eder skall f�rr�da mig, 'den som �ter med mig'.�

D� begynte de bedr�vas och fr�ga honom, den ene efter den andre: �Icke �r det v�l jag?�

Och han sade till dem: �Det �r en av de tolv, den som j�mte mig doppar i fatet.

Ja, M�nniskosonen skall g� bort, s�som det �r skrivet om honom; men ve den m�nniska genom vilken M�nniskosonen bliver f�rr�dd! Det hade varit b�ttre f�r den m�nniskan, om hon icke hade blivit f�dd.�

Medan de nu �to, tog han ett br�d och v�lsignade det och br�t det och gav �t dem och sade: �Tagen detta; detta �r min lekamen.�

Och han tog en kalk och tackade Gud ock gav �t dem; och de drucko alla d�rav.

Och han sade till dem: �Detta �r mitt blod, f�rbundsblodet, som varder utgjutet f�r m�nga.

Sannerligen s�ger jag eder: Jag skall icke mer dricka av det som kommer fr�n vintr�d, f�rr�n p� den dag d� jag dricker det nytt i Guds rike.�

N�r de sedan hade sjungit lovs�ngen, gingo de ut till Oljeberget.

D� sade Jesus till dem: �I skolen alla komma p� fall; ty det �r skrivet: 'Jag skall sl� herden, och f�ren skola f�rskingras.'

Men efter min uppst�ndelse skall jag f�re eder g� till Galileen.�

D� svarade Petrus honom: �Om �n alla andra komma p� fall, s� skall dock jag det icke.�

Jesus sade till honom: �Sannerligen s�ger jag dig: Redan i denna natt, f�rr�n hanen har galit tv� g�nger, skall du tre g�nger f�rneka mig.�

D� f�rs�krade han �nnu ivrigare: �Om jag �n m�ste d� med dig, s� skall jag dock icke f�rneka dig.� Sammalunda sade ock alla de andra. Och de kommo till ett st�lle som kallades Getsemane.

D� sade han till sina l�rjungar: �Bliven kvar h�r, medan jag beder.�

Och han tog med sig Petrus och Jakob och Johannes; och han begynte b�va och �ngslas.

Och han sade till dem: �Min sj�l �r djupt bedr�vad, �nda till d�ds; stannen kvar h�r och vaken.�

D�refter gick han litet l�ngre bort och f�ll ned p� jorden och bad, att om m�jligt vore, den stunden skulle bliva honom besparad.

Och han sade: �Abba, Fader, allt �r m�jligt f�r dig. Tag denna kalk ifr�n mig. Dock icke vad jag vill, utan vad du vill!�

Sedan kom han tillbaka och fann dem sovande. D� sade han till Petrus: �Simon, sover du? F�rm�dde du d� icke vaka en kort stund?

Vaken, och bedjen att I icke m�n komma i frestelse. Anden �r villig, men k�ttet �r svagt.�

Och han gick �ter bort och bad och sade samma ord.

N�r han sedan kom tillbaka, fann han dem �ter sovande, ty deras �gon voro f�rtyngda. Och de visste icke vad de skulle svara honom.

F�r tredje g�ngen kom han tillbaka och sade d� till dem: �Ja, I soven �nnu alltj�mt och vilen eder! Det �r nog. Stunden �r kommen. M�nniskosonen skall nu bliva �verl�mnad i syndarnas h�nder.

St�n upp, l�t oss g�; se, den som f�rr�der mig �r n�ra.�

Och i detsamma, medan han �nnu talade, kom Judas, en av de tolv, och j�mte honom en folkskara med sv�rd och stavar, uts�nd fr�n �verstepr�sterna och de skriftl�rde och de �ldste.

Men f�rr�daren hade kommit �verens med dem om ett tecken och sagt: �Den som jag kysser, den �r det; honom skolen I gripa och f�ra bort under s�ker bevakning.�

Och n�r han nu kom dit, tr�dde han strax fram till honom och sade: �Rabbi!� och kysste honom h�ftigt.

D� grepo de Jesus och togo honom f�ngen.

Men en av dem som stodo d�r bredvid drog sitt sv�rd och h�gg till �verstepr�stens tj�nare och h�gg s� av honom �rat.

Och Jesus talade till dem och sade: �S�som mot en r�vare haven I g�tt ut med sv�rd och stavar f�r att fasttaga mig.

Var dag har jag varit ibland eder i helgedomen och undervisat, utan att I haven gripit mig. Men skrifterna skulle ju fullbordas.�

D� �verg�vo de honom alla och flydde.

Och bland dem som hade f�ljt med honom var en ung man, h�ljd i ett linnekl�de, som var kastat �ver blotta kroppen; honom grepo de.

Men han l�mnade linnekl�det kvar och flydde undan naken.

S� f�rde de nu Jesus bort till �verstepr�sten, och d�r f�rsamlade sig alla �verstepr�sterna och de �ldste och de skriftl�rde.

Och Petrus f�ljde honom p� avst�nd �nda in p� �verstepr�stens g�rd; d�r satt han sedan tillsammans med tj�narna och v�rmde sig vid elden.

Och �verstepr�sterna och hela Stora r�det s�kte efter n�got vittnesb�rd mot Jesus, f�r att kunna d�da honom; men de funno intet.

Ty v�l vittnade m�nga falskt mot honom, men vittnesb�rden st�mde icke �verens.

Och n�gra stodo upp och vittnade falskt mot honom och sade:

�Vi hava sj�lva h�rt honom s�ga: 'Jag skall bryta ned detta tempel, som �r gjort med h�nder, och skall sedan p� tre dagar bygga upp ett annat, som icke �r gjort med h�nder.'�

Men icke ens i det stycket st�mde deras vittnesb�rd �verens.

D� stod �verstepr�sten upp ibland dem och fr�gade Jesus och sade: �Svarar du intet? Huru �r det med det som dessa vittna mot dig?�

Men han teg och svarade intet. �ter fr�gade �verstepr�sten honom och sade till honom: ��r du Messias, den H�gtlovades Son?�

Jesus svarade: �Jag �r det. Och I skolen f� se M�nniskosonen sitta p� Maktens h�gra sida och komma med himmelens skyar.�

D� rev �verstepr�sten s�nder sina kl�der och sade: �Vad beh�va vi mer n�gra vittnen?

I h�rden h�delsen. Vad synes eder?� D� d�mde de alla honom skyldig till d�den.

Och n�gra begynte spotta p� honom; och sedan de hade h�ljt �ver hans ansikte, slogo de honom p� kinderna med knytn�varna och sade till honom: �Profetera.� Ocks� r�ttstj�narna slogo honom p� kinderna.

Medan nu Petrus befann sig d�rnere p� g�rden, kom en av �verstepr�stens tj�nstekvinnor dit.

Och n�r hon fick se Petrus, d�r han satt och v�rmde sig, s�g hon p� honom och sade: �Ocks� du var med nasar�en, denne Jesus.�

Men han nekade och sade: �Jag varken vet eller f�rst�r vad du menar.� Sedan gick han ut p� den yttre g�rden.

N�r tj�nstekvinnan d� fick se honom d�r, begynte hon �ter s�ga till dem som stodo bredvid: �Denne �r en av dem.�

D� nekade han �ter. Litet d�refter sade �terigen de som stodo d�r bredvid till Petrus: �F�rvisso �r du en av dem; du �r ju ocks� en galil�.�

D� begynte han f�rbanna sig och sv�rja: �Jag k�nner icke den man som I talen om.�

Och i detsamma gol hanen f�r andra g�ngen. D� kom Petrus ih�g Jesu ord, huru han hade sagt till honom: �F�rr�n hanen har galit tv� g�nger, skall du tre g�nger f�rneka mig.� Och han brast ut i gr�t.