Chapter 24

Men p� f�rsta veckodagen kommo de, tidigt i sj�lva dagbr�ckningen, till graven med de v�lluktande kryddor som de hade tillrett.

Och de funno stenen vara bortv�ltrad fr�n graven.

D� gingo de ditin, men funno icke Herren Jesu kropp.

N�r de nu icke visste vad de skulle t�nka h�rom, se, d� stodo tv� man framf�r dem i skinande kl�der.

Och de blevo f�rskr�ckta och b�jde sina ansikten ned mot jorden. D� sade mannen till dem �Varf�r s�ken I den levande bland de d�da?

Han �r icke har, han �r uppst�nden. Kommen ih�g vad han talade till eder, medan han �nnu var i Galileen, huru han sade:

'M�nniskosonen m�ste bliva �verl�mnad i syndiga m�nniskors h�nder och bliva korsf�st; men p� tredje dagen skall han uppst� igen.'�

D� kommo de ih�g hans ord.

Och de v�nde tillbaka fr�n graven och omtalade allt detta f�r de elva och f�r alla de andra. --

Kvinnorna voro Maria fr�n Magdala och Johanna och den Maria som var Jakobs moder. Och j�mv�l de andra kvinnorna inst�mde med dem och sade detsamma till apostlarna.

Deras ord syntes dock f�r dessa vara l�st tal, och de trodde dem icke.

Men Petrus stod upp och skyndade till graven; och n�r han lutade sig ditin s�g han d�r allenast linnebindlarna. Sedan gick han hem till sitt, uppfylld av f�rundran �ver det som hade skett.

Men tv� av dem voro samma dag stadda p� vandring till en by som hette Emmaus, och som l�g sextio stadiers v�g fr�n Jerusalem.

Och de samtalade med varandra om allt detta som hade skett.

Medan de nu samtalade och �verlade med varandra, nalkades Jesus sj�lv och gick med dem.

Men deras �gon voro tillslutna, s� att de icke k�nde igen honom.

Och han sade till dem: �Vad �r det I talen om med varandra, medan I g�n h�r?� D� stannade de och s�go bedr�vade ut.

Och den ene, som hette Kleopas, svarade och sade till honom: �Du �r v�l en fr�mling i Jerusalem, den ende som icke har h�rt vad d�r har skett i dessa dagar?�

Han fr�gade dem: �Vad d�?� De svarade honom: �Det som har skett med Jesus fr�n Nasaret, vilken var en profet, m�ktig i g�rningar och ord inf�r Gud och allt folket:

huru n�mligen v�ra �verstepr�ster och r�dsherrar hava utl�mnat honom till att d�mas till d�den och hava korsf�st honom.

Men vi hoppades att han var den som skulle f�rlossa Israel. Och likv�l, till allt detta kommer att det redan �r tredje dagen sedan detta skedde.

Men nu hava d�rj�mte n�gra av v�ra kvinnor gjort oss h�pna; ty sedan de bittida p� morgonen hade varit vid graven

och icke funnit hans kropp, kommo de igen och sade att de till och med hade sett en �nglasyn, och �nglarna hade sagt att han levde.

Och n�r n�gra av dem som voro. med oss gingo bort till graven, funno de det vara s� som kvinnorna hade sagt, men honom sj�lv s�go de icke.�

D� sade han till dem: �O, huru of�rst�ndiga �ren I icke och tr�ghj�rtade till att tro p� allt vad profeterna hava talat!

M�ste icke Messias lida detta, f�r I att s� ing� i sin h�rlighet?�

Och han begynte att genomg� Moses och alla profeterna och uttydde f�r dem vad som i alla skrifterna var sagt om honom.

N�r de nu nalkades byn dit de voro p� v�g, st�llde han sig som om han ville g� vidare.

Men de n�dgade honom och sade: �Bliv kvar hos oss, ty det lider mot aftonen, och dagen nalkas redan sitt slut.� D� gick han ditin och stannade kvar hos dem.

Och n�r han nu l�g till bords med dem, tog han br�det och v�lsignade och br�t det och r�ckte �t dem.

D�rvid �ppnades deras �gon, s� att de k�nde igen honom. Men d� f�rsvann han ur deras �syn.

Och de sade till varandra: �Voro icke v�ra hj�rtan brinnande i oss, n�r han talade med oss p� v�gen och uttydde skrifterna f�r oss?�

Och i samma stund stodo de upp och v�nde tillbaka till Jerusalem; och de funno d�r de elva f�rsamlade, s� ock de andra som hade slutit sig till dem.

Och dessa sade: �Herren �r verkligen uppst�nden, och han har visat sig f�r Simon.�

D� f�rt�ljde de sj�lva vad som hade skett p� v�gen, och huru han hade blivit igenk�nd av dem, n�r han br�t br�det.

Medan de nu talade h�rom, stod han sj�lv mitt ibland dem och sade till dem: �Frid vare med eder.

D� blevo de f�rf�rade och uppfylldes av fruktan och trodde att det var en ande de s�go.

Men han sade till dem: �Varf�r �ren I s� f�rskr�ckta, och varf�r uppstiga tvivel i edra hj�rtan?

Sen h�r mina h�nder och mina f�tter, och sen att det �r jag sj�lv; ja, tagen p� mig och sen. En ande har ju icke k�tt och ben, s�som I sen mig hava.�

Och n�r han hade sagt detta, visade han dem sina h�nder och sina f�tter.

Men d� de �nnu icke trodde, f�r gl�djes skull, utan allenast f�rundrade sig, sade han till dem: �Haven I h�r n�got att �ta?�

D� r�ckte de honom ett stycke stekt fisk och n�got av en honungskaka;

och han tog det och �t d�rav i deras �syn.

Och han sade till dem: �Det �r s�som jag sade till eder, medan jag �nnu var bland eder, att allt m�ste fullbordas, som �r skrivet om mig i Moses' lag och hos profeterna och i psalmerna.�

D�refter �ppnade han deras sinnen, s� att de f�rstodo skrifterna.

Och han sade till dem: �Det �r s� skrivet, att Messias skulle lida och p� tredje dagen uppst� fr�n de d�da,

och att b�ttring till syndernas f�rl�telse i hans namn skulle predikas bland alla folk, och f�rst i Jerusalem.

I kunnen vittna h�rom.

Och se, jag vill s�nda till eder vad min Fader har utlovat. Men I skolen stanna kvar h�r i staden, till dess I fr�n h�jden bliven bekl�dda med kraft.�

Sedan f�rde han dem ut till Betania; och d�r lyfte han upp sina h�nder och v�lsignade dem.

Och medan han v�lsignade dem, f�rsvann han ifr�n dem och blev upptagen till himmelen.

D� tillb�do de honom och v�nde sedan tillbaka till Jerusalem, uppfyllda av stor gl�dje.

Och de voro sedan alltid i helgedomen och lovade Gud.