Chapter 7

Och �verstepr�sten fr�gade: �F�rh�ller detta sig s�?�

D� sade han: �Br�der och f�der, h�ren mig. H�rlighetens Gud uppenbarade sig f�r v�r fader Abraham, medan han �nnu var i Mesopotamien, och f�rr�n han bosatte sig i Karran,

och sade till honom: 'G� ut ur ditt land och fr�n din sl�kt, och drag till det land som jag skall visa dig.'

D� gick han �stad ut ur kald�ernas land och bosatte sig i Karran. Sedan, efter han faders d�d, bj�d Gud honom att flytta d�rifr�n till detta land, d�r I nu bon.

Han gav honom ingen arvedel d�ri, icke ens s� mycket som en fotsbredd, men lovade att giva det till besittning �t honom och �t hans s�d efter honom; detta var p� den tid d� han �nnu icke hade n�gon son.

Och vad Gud sade var detta, att hans s�d skulle leva s�som fr�mlingar i ett land som icke tillh�rde dem, och att man skulle g�ra dem till tr�lar och f�rtrycka dem i fyra hundra �r.

'Men det folk vars tr�lar de bliva skall jag d�ma', sade Gud; 'sedan skola de draga ut och h�lla gudstj�nst �t mig p� denna plats.'

Och han uppr�ttade ett omsk�relsens f�rbund med honom. Och s� f�dde han Isak och omskar honom p� �ttonde dagen, och Isak f�dde Jakob, och Jakob f�dde v�ra tolv stamf�der.

Och v�ra stamf�der avundades Josef och s�lde honom till Egypten. Men Gud var med honom

och fr�lste honom ur allt hans betryck och l�t honom finna n�d och gav honom vishet inf�r Farao, konungen i Egypten; och denne satte honom till herre �ver Egypten och �ver hela sitt hus.

Och hungersn�d kom �ver hela Egypten och Kanaan med stort betryck, och v�ra f�der kunde icke f� n�got att �ta.

Men n�r Jakob fick h�ra att br�d fanns i Egypten, s�nde han v�ra f�der �stad dit, en f�rsta g�ng.

Sedan, n�r de f�r andra g�ngen kommo dit, blev Josef igenk�nd av sina br�der, och Farao fick kunskap och Josefs sl�kt.

D�refter s�nde Josef �stad och kallade till sig sin fader Jakob och hela sin sl�kt, sjuttiofem personer.

Och Jakob for ned till Egypten; och han dog d�r, han s�v�l som v�ra f�der.

Och man f�rde dem d�rifr�n till Sikem och lade dem i den grav som Abraham f�r en summa penningar hade k�pt av Emmors barn i Sikem.

Och alltefter som tiden nalkades att det l�fte skulle uppfyllas, som Gud hade givit Abraham, v�xte folket till och f�r�kade sig i Egypten,

till dess en ny konung �ver Egypten uppstod, en som icke visste av Josef.

Denne konung gick listigt till v�ga mot v�rt folk och f�rtryckte v�ra f�der och drev dem till att uts�tta sina sp�da barn, f�r att dessa icke skulle bliva vid liv.

Vid den tiden f�ddes Moses, och han 'var ett vackert barn' inf�r Gud. Under tre m�nader fostrades han i sin faders hus;

sedan, n�r han hade blivit utsatt, l�t Faraos dotter h�mta honom till sig och uppfostra honom s�som sin egen son.

Och Moses blev undervisad i all egyptiernas visdom och var m�ktig i ord och g�rningar.

Men n�r han blev fyrtio �r gammal, fick han i sinnet att bes�ka sina br�der, Israels barn.

N�r han d� s�g att en av dem led or�tt, tog han den misshandlade i f�rsvar och h�mnades honom, i det att han slog ihj�l egyptiern.

Nu menade han att hans br�der skulle f�rst� att Gud genom honom ville bereda dem fr�lsning; men de f�rstodo det icke.

Dagen d�refter kom han �ter fram till dem, d�r de tvistade, och ville f�rlika dem och sade: 'I m�n, I �ren ju br�der; varf�r g�ren I d� varandra or�tt?'

Men den som gjorde or�tt mot sin landsman st�tte bort honom och sade: 'Vem har satt dig till h�vding och domare �ver oss?

Kanske du vill d�da mig, s�som du i g�r d�dade egyptiern?'

Vid det talet flydde Moses bort och levde sedan s�som fr�mling i Madiams land och f�dde d�r tv� s�ner.

Och n�r fyrtio �r �ter voro f�rlidna, uppenbarade sig f�r honom, i �knen vid berget Sinai, en �ngel i en brinnande t�rnbuske.

N�r Moses s�g detta, f�rundrade han sig �ver synen; och d� han gick fram f�r att se vad det var, h�rdes Herrens r�st:

'Jag �r dina f�ders Gud, Abrahams, Isaks och Jakobs Gud.' D� greps Moses av b�van och dristade sig icke att se dit.

Och Herren sade till honom: 'L�s dina skor av dina f�tter, ty platsen d�r du st�r �r helig mark.

Jag har nogsamt sett mitt folks betryck i Egypten, och deras suckan har jag h�rt, och jag har stigit ned f�r att r�dda dem. D�rf�r m� du nu g� �stad; jag vill s�nda dig till Egypten.

Denne Moses, som de hade f�rnekat, i det de sade: 'Vem har satt dig till h�vding och domare?', honom s�nde Gud att vara b�de en h�vding och en f�rlossare, genom �ngeln som uppenbarade sig f�r honom i t�rnbusken.

Det var han som f�rde ut dem, och som gjorde under och tecken i Egyptens land och i R�da havet och i �knen, under fyrtio �r.

Det var samme Moses som sade till Israels barn: 'En profet skall Gud l�ta uppst� �t eder, av edra br�der, en som �r mig lik.'

Det var och han, som under den tid d� menigheten levde i �knen, b�de var hos �ngeln, som talade med honom p� berget Sinai, och tillika hos v�ra f�der; och han undfick levande ord f�r att giva dem �t eder.

Men v�ra f�der ville icke bliva honom lydiga, utan st�tte bort honom och v�nde sig med sina hj�rtan mot Egypten

och sade till Aron: 'G�r oss gudar, som kunna g� framf�r oss; ty vi veta icke vad som har vederfarits denne Moses, som f�rde oss ut ur Egyptens land.'

Och de gjorde i de dagarna en kalv och buro sedan fram offer �t avguden och gladde sig �ver sina h�nders verk.

D� v�nde Gud sig bort och prisgav dem till att dyrka himmelens h�rskara, s�som det �r skrivet i Profeternas bok: 'Framburen I v�l �t mig slaktoffer och spisoffer under de fyrtio �ren i �knen, I av Israels hus?

Nej, I buren Moloks t�lt och guden Romfas stj�rna, de bilder som I hade gjort f�r att tillbedja. D�rf�r skall jag l�ta eder f�ras �stad �nda bortom Babylon.'

V�ra f�der hade vittnesb�rdets tabernakel i �knen, s� inr�ttat, som han som talade till Moses hade f�rordnat att denne skulle g�ra det, efter den m�nsterbild som han hade f�tt se.

Och v�ra f�der togo det i arv och f�rde det sedan under Josua hitin, n�r de togo landet i besittning, efter de folk som Gud f�rdrev f�r v�ra f�der. S� var det �nda till Davids tid.

Denne fann n�d inf�r Gud och bad att han m�tte finna 'ett rum till boning' �t Jakobs Gud.

Men det var Salomo som fick bygga ett hus �t honom.

Dock, den H�gste bor icke i hus som �ro gjorda med h�nder, ty det �r s�som profeten s�ger:

'Himmelen �r min tron, och jorden �r min fotapall; vad f�r ett hus skullen I d� kunna bygga �t mig, s�ger Herren, och vad f�r en plats skulle tj�na mig till vilostad?

Min hand har ju gjort allt detta.'

I h�rdnackade, med oomskurna hj�rtan och �ron, I st�n alltid emot den helige Ande, I likav�l som edra f�der.

Vilken av profeterna hava icke edra f�der f�rf�ljt? De hava ju dr�pt dem som f�rkunnade att den R�ttf�rdige skulle komma, han som I sj�lva nu haven f�rr�tt och dr�pt,

I som fingen lagen eder given genom �nglars f�rsorg, men icke haven h�llit den.�

N�r de h�rde detta, blevo de mycket f�rbittrade i sina hj�rtan och beto sina t�nder samman mot honom.

Men han, full av helig ande, sk�dade upp mot himmelen och fick se Guds h�rlighet och s�g Jesus st� p� Guds h�gra sida.

Och han sade: �Jag ser himmelen �ppen och M�nniskosonen st� p� Guds h�gra sida.�

D� skriade de med h�g r�st och h�llo f�r sina �ron och stormade alla p� en g�ng emot honom

och f�rde honom ut ur staden och stenade honom. Och vittnena lade av sina mantlar vid en ung mans f�tter, som hette Saulus.

S� stenade de Stefanus, under det att han �kallade och sade: �Herre Jesus, tag emot min ande.�

Och han f�ll ned p� sina kn�n och ropade med h�g r�st: �Herre, tillr�kna dem icke denna synd.� Och n�r han hade sagt detta, avsomnade han. 8:1. elektroniska utg�van.