Chapter 9

Men Saulus, som alltj�mt andades hot och mordlust mot Herrens l�rjungar, gick till �verstepr�sten

och utbad sig av honom brev till synagogorna i Damaskus, f�r att, om han funne n�gra som voro p� �den v�gen�, vare sig m�n eller kvinnor, han skulle kunna f�ra dem bundna till Jerusalem.

Men n�r han p� sin f�rd nalkades Damaskus, h�nde sig att ett sken fr�n himmelen pl�tsligt kringstr�lade honom.

Och han f�ll ned till jorden och h�rde d� en r�st som sade till honom: �Saul, Saul, varf�r f�rf�ljer du mig?�

D� sade han: �Vem �r du, Herre?� Han svarade: �Jag �r Jesus, den som du f�rf�ljer.

Men st� nu upp och g� in i staden, s� skall d�r bliva dig sagt vad du har att g�ra.�

Och m�nnen som voro med honom p� f�rden stodo m�ll�sa av skr�ck, ty de h�rde v�l r�sten, men s�go ingen.

Och Saulus reste sig upp fr�n jorden, men n�r han �ppnade sina �gon, kunde han icke mer se n�got. De togo honom d�rf�r vid handen och ledde honom in i Damaskus.

Och under tre dagar s�g han intet; och han varken �t eller drack.

Men i Damaskus fanns en l�rjunge vid namn Ananias. Till honom sade Herren i en syn: �Ananias!� Han svarade: �H�r �r jag, Herre.�

Och Herren sade till honom: �St� upp och g� till den gata som kallas Raka gatan och fr�ga i Judas' hus efter en man vid namn Saulus, fr�n Tarsus. Ty se, han beder.

Och i en syn har han sett huru en man vid namn Ananias kom in och lade h�nderna p� honom, f�r att han skulle f� sin syn igen.�

D� svarade Ananias: �Herre, jag har av m�nga h�rt huru mycket ont den mannen har gjort dina heliga i Jerusalem.

Och han har nu h�r med sig fullmakt ifr�n �verstepr�sterna att f�ngsla alla dem som �kalla ditt namn.�

Men Herren sade till honom: �G� �stad; ty denne man �r mig ett utvalt redskap till att b�ra fram mitt namn inf�r hedningar och konungar och inf�r Israels barn;

och jag skall visa honom huru mycket han m�ste lida f�r mitt namns skull.�

D� gick Ananias �stad och kom in i huset; och han lade sina h�nder p� honom och sade: �Saul, min broder, Herren har s�nt mig, Jesus, som visade sig f�r dig p� v�gen d�r du f�rdades; han har s�nt mig, f�r att du skall f� din syn igen och bliva uppfylld av helig ande.�

D� var det strax s�som om fj�ll f�llo ifr�n hans �gon, och han fick sin syn igen. Och han stod upp och l�t d�pa sig.

Sedan tog han sig mat och blev d�rav st�rkt. D�refter var han n�gon tid tillsammans med l�rjungarna i Damaskus.

Och strax begynte han i synagogorna predika om Jesus, att han var Guds Son.

Och alla som h�rde honom blevo uppfyllda av h�pnad och sade: �Var det icke denne som i Jerusalem f�rgjorde dem som �kallade det namnet? Och hade han icke kommit hit, f�r att han skulle f�ra s�dana m�nniskor bundna till �verstepr�sterna?�

Men Saulus upptr�dde med allt st�rre kraft och gjorde de judar som bodde i Damaskus svarsl�sa, i det han bevisade att Jesus var Messias.

N�r s� en l�ngre tid hade f�rg�tt, r�dslogo judarna om att r�ja honom ur v�gen;

men deras anslag blev bekant f�r Saulus. Och d� de nu, f�r att kunna r�ja honom ur v�gen, till och med h�llo vakt vid stadsportarna b�de dag och natt,

togo hans l�rjungar honom en natt och sl�ppte honom ut genom muren, i det att de s�nkte ned honom i en korg.

N�r han sedan kom till Jerusalem, f�rs�kte han att n�rma sig l�rjungarna; men alla fruktade f�r honom, ty de trodde icke att han verkligen var en l�rjunge.

D� tog Barnabas sig an honom och f�rde honom till apostlarna och f�rt�ljde f�r dem huru han p� v�gen hade sett Herren, som hade talat till honom, och huru han i Damaskus hade frimodigt predikat i Jesu namn.

Sedan gick han fritt ut och in bland dem i Jerusalem och predikade frimodigt i Herrens namn;

och han talade och disputerade med de grekiska judarna. Men de gjorde f�rs�k att r�ja honom ur v�gen.

N�r br�derna f�rnummo detta, f�rde de honom ned till Cesarea och s�nde honom d�rifr�n vidare till Tarsus.

S� hade nu f�rsamlingen frid i hela Judeen och Galileen och Samarien; och den blev uppbyggd och vandrade i Herrens fruktan och v�xte till genom den helige Andes tr�st och f�rmaning.

Medan nu Petrus vandrade omkring bland dem alla, h�nde sig att han ock kom ned till de heliga som bodde i Lydda.

D�r tr�ffade han p� en man vid namn Eneas, som i �tta �r hade legat till s�ngs; han var n�mligen lam.

Och Petrus sade till honom: �Eneas, Jesus Kristus botar dig. St� upp och l�gg ihop din b�dd.� D� stod han strax upp.

Och alla som bodde i Lydda och i Saron s�go honom; och de omv�nde sig till Herren.

I Joppe bodde d� en l�rjunginna vid namn Tabita (det betyder detsamma som Dorkas). Hon �verfl�dade i goda g�rningar och gav allmosor rikligen.

Men just i de dagarna h�nde sig att hon blev sjuk och dog. Och man tv�dde henne och lade henne i en sal i �vre v�ningen.

D� nu Lydda l�g n�ra Joppe och l�rjungarna hade h�rt att Petrus var d�r, s�nde de tv� m�n till honom och b�do honom att utan dr�jsm�l komma till dem.

Petrus stod d� upp och f�ljde med dem. Och n�r han kom dit, f�rde de honom upp i salen; och alla �nkorna kommo d�r omkring honom gr�tande och visade honom alla livkl�dnader och mantlar som Dorkas hade gjord, medan hon �nnu levde ibland dem.

D� tillsade Petrus dem allasammans att g� ut och f�ll ned p� sina kn�n och bad; sedan v�nde han sig mot den d�da och sade: �Tabita, st� upp.� D� slog hon upp �gonen, och n�r hon fick se Petrus, satte hon sig upp.

Och han r�ckte henne handen och reste upp henne och kallade sedan in de heliga, j�mte �nkorna, och st�llde henne levande framf�r den.

Detta blev bekant i hela Joppe, och m�nga kommo till tro p� Herren.

D�refter stannade han en l�ngre tid i Joppe hos en garvare vid namn Simon. senare ett grekiskt.