Chapter 16

Han kom d� ocks� till Derbe och till Lystra. D�r fanns en l�rjunge vid namn Timoteus, som var son av en troende judisk kvinna och en grekisk fader,

och som hade gott vittnesb�rd om sig av br�derna i Lystra och Ikonium.

Paulus ville nu att denne skulle fara med honom. F�r de judars skull som bodde i dessa trakter tog han honom d�rf�r till sig och omskar honom, ty alla visste att hans fader var grek.

Och n�r de sedan foro genom st�derna, meddelade de f�rsamlingarna till efterf�ljd de stadgar som voro fastst�llda av apostlarna och de �ldste i Jerusalem.

S� styrktes nu f�rsamlingarna i tron, och br�dernas antal f�r�kades f�r var dag.

Sedan togo de v�gen genom Frygien och det galatiska landet; de f�rhindrades n�mligen av den helige Ande att f�rkunna ordet i provinsen Asien.

Och n�r de hade kommit fram emot Mysien, f�rs�kte de att fara in i Bitynien, men Jesu Ande tillstadde dem det icke.

D� beg�vo de sig �ver Mysien ned till Troas.

H�r visade sig f�r Paulus i en syn om natten en macedonisk man, som stod d�r och bad honom och sade: �Far �ver till Macedonien och hj�lp oss.�

N�r han hade sett denna syn, s�kte vi strax n�gon l�genhet att fara d�rifr�n till Macedonien, ty vi f�rstodo nu att Gud hade kallat oss att f�rkunna evangelium f�r dem.

Vi lade allts� ut fr�n Troas och foro raka v�gen till Samotrace och dagen d�refter till Neapolis

och sedan d�rifr�n till Filippi. Denna stad, en romersk koloni, �r den f�rsta i denna del av Macedonien. I den staden vistades vi n�gon tid.

P� sabbatsdagen gingo vi utom stadsporten, l�ngs med en flod, till en plats som g�llde s�som b�nest�lle. D�r satte vi oss ned och talade med de kvinnor som hade samlats dit.

Och en kvinna som �fruktade Gud�, en purpurkr�merska fr�n staden Tyatira, vid namn Lydia, lyssnade till samtalet; och Herren �ppnade hennes hj�rta, s� att hon aktade p� det som Paulus talade.

Och sedan hon j�mte sitt husfolk hade l�tit d�pa sig, bad hon oss och sade: �Eftersom I ansen mig vara en kvinna som tror p� Herren, s� kommen in i mitt hus och stannen d�r.� Och hon n�dgade oss d�rtill.

Och det h�nde sig en g�ng, d� vi gingo ned till b�nest�llet, att vi m�tte en tj�nsteflicka, som hade en sp�domsande i sig och genom sina sp�domar skaffade sina herrar mycken inkomst.

Denne f�ljde efter Paulus och oss andra och ropade och sade: �Dessa m�n �ro Guds, den H�gstes, tj�nare, och de f�rkunna f�r eder fr�lsningens v�g.�

S� gjorde hon under m�nga dagar. Men Paulus tog illa vid sig och v�nde sig om och sade till anden: �I Jesu Kristi namn bjuder jag dig att fara ut ur henne.� Och anden for ut i samma stund.

Men n�r hennes herrar s�go att det f�r dem var slut med allt hopp om vidare inkomst, grepo de Paulus och Silas och sl�pade dem till torget inf�r �verhetspersonerna.

Och sedan de hade f�rt dem tid fram, till domarna, sade de: �Dessa m�n uppv�cka stor oro i v�r stad; de �ro judar

och vilja inf�ra stadgar som det f�r oss, s�som romerska medborgare, icke �r lovligt att antaga eller h�lla.�

Ocks� folket reste sig upp emot dem, och domarna l�to slita av dem deras kl�der och bj�do att man skulle piska dem med sp�n.

Och sedan de hade l�tit giva dem m�nga slag, kastade de dem i f�ngelse och bj�do f�ngvaktaren att h�lla dem i s�kert f�rvar.

D� denne fick en s� str�ng befallning, satte han in dem i det innersta f�ngelserummet och fastgjorde deras f�tter i stocken.

Vid midnattstiden voro Paulus och Silas stadda i b�n och lovade Gud med s�ng, och de andra f�ngarna h�rde p� dem.

D� kom pl�tsligt en stark jordst�t, s� att f�ngelsets grundvalar skakades; och i detsamma �ppnades alla d�rrar, och allas bojor l�stes.

D� vaknade f�ngvaktaren; och n�r han fick se f�ngelsets d�rrar �ppna, drog han sitt sv�rd och ville d�da sig sj�lv, i tanke att f�ngarna hade kommit undan.

Men Paulus ropade med h�g r�st och sade: �G�r dig intet ont; ty vi �ro alla h�r.�

D� l�t han h�mta ljus och sprang in och f�ll ned f�r Paulus och Silas, b�vande.

D�refter f�rde han ut dem och sade: �I herrar, vad skall jag g�ra f�r att bliva fr�lst?�

De svarade: �Tro p� Herren Jesus, s� bliver du med ditt hus fr�lst.�

Och de f�rkunnade Guds ord f�r honom och f�r alla dem som voro i hans hus.

Och redan under samma timme p� natten tog han dem till sig och tv�dde deras s�r och l�t strax d�pa sig med allt sitt husfolk.

Och han f�rde dem upp i sitt hus och dukade ett bord �t dem och fr�jdade sig �ver att han med allt sitt hus hade kommit till tro p� Gud.

Men n�r det hade blivit dag, s�nde domarna �stad r�ttstj�narna och l�to s�ga: �Sl�pp ut m�nnen.�

F�ngvaktaren underr�ttade d� Paulus h�rom och sade: �Domarna hava s�nt bud att I skolen sl�ppas ut. G�n d�rf�r nu eder v�g i frid.�

Men Paulus sade till dem: �De hava offentligen l�tit gissla oss, utan dom och rannsakning, oss som �ro romerska medborgare, och hava kastat oss i f�ngelse; nu vilja de ocks� i tysthet sl�ppa oss ut! Nej, icke s�; de m�ste sj�lva komma och taga oss ut.�

R�ttstj�narna inber�ttade detta f�r domarna. N�r dessa h�rde att de voro romerska medborgare, blevo de f�rskr�ckta.

Och de gingo dit och talade goda ord till dem och togo dem ut och b�do dem l�mna staden.

N�r de s� hade kommit ut ur f�ngelset, beg�vo de sig hem till Lydia. Och sedan de d�r hade tr�ffat br�derna och talat f�rmaningens ord till dem, drogo de vidare.