Chapter 17

Och de foro �ver Amfipolis och Apollonia och kommo s� till Tessalonika. D�r hade judarna en synagoga;

i den gick Paulus in, s�som hans sed var. Och under tre sabbater talade han d�r med dem, i det han utgick ifr�n skrifterna

och utlade dem och bevisade att Messias m�ste lida och uppst� fr�n de d�da; och han sade: �Denne Jesus som jag f�rkunnar f�r eder �r Messias.�

Och n�gra av dem l�to �vertyga sig och sl�to sig till Paulus och Silas; s� gjorde ock en stor hop greker som �fruktade Gud�, likas� ganska m�nga av de f�rn�msta kvinnorna.

D� grepos judarna av nit�lskan och togo med sig allahanda d�ligt folk ifr�n gatan och st�llde till folkskockning och oroligheter i staden och tr�ngde fram mot Jasons hus och ville draga dem ut inf�r folket.

Men n�r de icke funno dem, sl�pade de Jason och n�gra av br�derna inf�r stadens styresm�n och ropade: �Dessa m�n, som hava uppviglat hela v�rlden, hava nu ocks� kommit hit;

och Jason har tagit emot dem i sitt hus. De g�ra alla tv�rtemot kejsarens p�bud och s�ga att en annan, en som heter Jesus, �r konung.

S� v�ckte de oro bland folket och hos stadens styresm�n, n�r de h�rde detta.

Dessa l�to d� Jason och de andra st�lla borgen f�r sig och sl�ppte dem d�refter l�sa.

Men strax om natten blevo Paulus och Silas av br�derna s�nda �stad till Berea. Och n�r de hade kommit dit, gingo de till judarnas synagoga.

Dessa voro �dlare till sinnes �n judarna i Tessalonika; de togo emot ordet med all villighet och rannsakade var dag skrifterna, f�r att se om det f�rh�lle sig s�som nu sades.

M�nga av dem kommo d�rigenom till tro, likas� ganska m�nga ansedda grekiska kvinnor och j�mv�l m�n.

Men n�r judarna i Tessalonika fingo veta att Guds ord f�rkunnades av Paulus ocks� i Berea, kommo de dit och uppviglade ocks� d�r folket och v�ckte oro bland dem.

Strax s�nde d� br�derna Paulus �stad �nda ned till havet, men b�de Silas och Timoteus stannade kvar p� platsen.

De som ledsagade Paulus f�rde honom vidare till Aten och foro s� d�rifr�n tillbaka, med bud till Silas och Timoteus att dessa med det snaraste skulle komma till honom.

Men, Paulus nu v�ntade p� dem i Aten, uppr�rdes han i sin ande, n�r han s�g huru uppfylld staden var med avgudabilder.

Han h�ll d�rf�r i synagogan samtal med judarna och med dem som �fruktade Gud�, s� ock p� torget, var dag, med dem som han tr�ffade d�r

Ocks� n�gra filosofer, dels av epikur�ernas skola, dels av stoikernas, g�vo sig i ordskifte med honom. Och somliga sade: �Vad kan v�l denne pratmakare vilja s�ga?� Andra �ter: �Han tyckes vara en f�rkunnare av fr�mmande gudar.� De evangelium om Jesus och om uppst�ndelsen.

Och de grepo honom och f�rde honom till Areopagen och sade: �Kunna vi f� veta vad det �r f�r en ny l�ra som du f�rkunnar?

Ty det �r f�runderliga ting som du talar oss i �ronen. Vi vilja nu veta vad detta skall betyda.�

Det var n�mligen s� med alla atenare, likasom ock med de fr�mlingar som hade bosatt sig bland dem, att de icke hade tid och h�g f�r annat �n att tala om eller h�ra p� n�got nytt f�r dagen.

D� tr�dde Paulus fram mitt p� Areopagen och sade: �Atenare, jag ser av allting att I �ren mycket ivriga gudsdyrkare.

Ty medan jag har g�tt omkring och betraktat edra helgedomar, har jag ock funnit ett altare med den inskriften: '�t en ok�nd Gud.' Om just detta v�sende, som I s�lunda dyrken utan att k�nna det, �r det jag nu kommer med budskap till eder.

Den Gud som har gjort v�rlden och allt vad d�ri �r, han som �r Herre �ver himmel och jord, han bor icke i tempel som �ro gjorda med h�nder,

ej heller l�ter han betj�na sig av m�nniskoh�nder, s�som vore han i behov av n�got, han som sj�lv �t alla giver liv, anda och allt.

Och han har skapat m�nniskosl�ktets alla folk, alla fr�n en enda stamfader, till att bos�tta sig ut�ver hela jorden; och han har fastst�llt f�r dem best�mda tider och utstakat de gr�nser inom vilka de skola bo --

detta f�r att de skola s�ka Gud, om de till �ventyrs skulle kunna treva sig fram till honom och finna honom; fast�n han ju icke �r l�ngt ifr�n n�gon enda av oss.

Ty i honom �r det som vi leva och r�ra oss och �ro till, s�som ock n�gra av edra egna skalder hava sagt: 'Vi �ro ju ock av hans sl�kt.'

�ro vi nu av Guds sl�kt, s� b�ra vi icke mena att gudomen �r lik n�gonting av guld eller silver eller sten, n�got som �r danat genom m�nsklig konst och uppfinning.

Med s�dana okunnighetens tider har Gud hittills haft f�rdrag, men nu bjuder han m�nniskorna att de alla allest�des skola g�ra b�ttring.

Ty han har fastst�llt en dag d� han skall 'd�ma v�rlden med r�ttf�rdighet', genom en man som han har best�mt d�rtill; och han har �t alla givit en bekr�ftelse h�rp�, i det att han har l�tit honom uppst� fr�n de d�da.�

N�r de h�rde talas om att �uppst� fr�n de d�da�, drevo somliga g�ck d�rmed, andra �ter sade: �Vi vilja h�ra dig tala h�rom �nnu en g�ng.�

Med detta besked gick Paulus bort ifr�n dem.

Dock sl�to sig n�gra m�n till honom och kommo till tro. Bland dessa var Dionysius, han som tillh�rde Areopagens domstol, s� ock en kvinna vid namn Damaris och n�gra andra j�mte dem.