Chapter 18

D�refter l�mnade Paulus Aten och kom till Korint.

D�r tr�ffade han en jude vid namn Akvila, b�rdig fr�n Pontus, vilken nyligen hade kommit fr�n Italien med sin hustru Priscilla. (Klaudius hade n�mligen p�bjudit att alla judar skulle l�mna Rom.) Till dessa b�da sl�t han sig nu,

och eftersom han hade samma hantverk som de, stannade han kvar hos dem, och de arbetade tillsammans; de voro n�mligen till yrket t�ltmakare.

Och i synagogan h�ll han var sabbat samtal och �vertygade b�de judar och greker.

N�r sedan Silas och Timoteus kommo ditned fr�n Macedonien, var Paulus helt upptagen av att f�rkunna ordet, i det att han betygade f�r judarna att Jesus var Messias.

Men n�r dessa stodo emot honom och foro ut i sm�delser, skakade han stoftet av sina kl�der och sade till dem: �Edert blod komme �ver edra egna huvuden. Jag �r utan skuld och g�r nu till hedningarna.�

Och han gick d�rifr�n och tog in hos en man vid namn Titius Justus, som �fruktade Gud�; denne hade sitt hus invid synagogan.

Men Krispus, synagogf�rest�ndaren, kom med hela sitt hus till tro p� Herren; ocks� m�nga andra korintier som h�rde honom trodde och l�to d�pa sig.

Och i en syn om natten sade Herren till Paulus: �Frukta icke, utan tala och tig icke;

ty jag �r med dig, och ingen skall komma vid dig och g�ra dig skada. Jag har ock mycket folk i denna stad.�

S� uppeh�ll han sig d�r bland dem ett �r och sex m�nader och undervisade i Guds ord.

Men n�r Gallio var landsh�vding i Akaja, reste sig judarna, alla tillhopa, upp mot Paulus och f�rde honom inf�r domstolen

och sade: �Denne man f�rleder m�nniskorna att dyrka Gud p� ett s�tt som �r emot lagen.�

N�r d� Paulus ville �ppna sin mun och tala, sade Gallio till judarna: �Vore n�got brott eller n�got ont och arglistigt d�d beg�nget, d� kunde v�l vara sk�ligt att jag t�lmodigt h�rde p� eder, I judar.

Men �r det n�gon tvistefr�ga om ord och namn eller om eder egen lag, s� m�n I sj�lva avg�ra saken; i s�dana m�l vill jag icke vara domare.�

Och s� visade han bort dem fr�n domstolen.

D� grepo de alla gemensamt Sostenes, synagogf�rest�ndaren, och slogo honom inf�r domstolen; och Gallio fr�gade alls icke d�refter.

Men Paulus stannade d�r �nnu ganska l�nge. D�rp� tog han avsked av br�derna och avseglade till Syrien, �tf�ljd av Priscilla och Akvila, sedan han i Kenkrea hade l�tit raka sitt huvud; han hade n�mligen bundit sig genom ett l�fte.

S� kommo de till Efesus, och d�r l�mnade Paulus dem. Sj�lv gick han in i synagogan och gav sig i samtal med judarna.

Och de b�do honom att han skulle stanna d�r n�got l�ngre; men han samtyckte icke d�rtill,

utan tog avsked av dem med de orden: �Om Gud vill, skall jag v�nda tillbaka till eder.� Och s� l�mnade han Efesus.

Och n�r han hade kommit till Cesarea, begav han sig upp och h�lsade p� hos f�rsamlingen och for d�refter ned till Antiokia.

Sedan han hade uppeh�llit sig d�r n�gon tid, for han vidare, och f�rdades f�rst genom det galatiska landet och d�refter genom Frygien och styrkte alla l�rjungarna.

Men till Efesus kom en jude vid namn Apollos, b�rdig fr�n Alexandria, en l�rd man, mycket f�rfaren i skrifterna.

Denne sade blivit undervisad om �Herrens v�g� och talade, brinnande i anden, och undervisade grundligt om Jesus, fast�n han allenast hade kunskap om Johannes' d�pelse.

Han begynte ock att frimodigt tala i synagogan. N�r Priscilla och Akvila h�rde honom, togo de honom till sig och undervisade honom grundligare om �Guds v�g�.

Och d� han sedan ville fara till Akaja, skrevo br�derna till l�rjungarna d�r och uppmanade dem att taga v�nligt emot honom. Och n�r han hade kommit fram, blev han dem som trodde till mycken hj�lp, genom den n�d han hade undf�tt.

Ty med stor kraft vederlade han judarna offentligen och bevisade genom skrifterna att Jesus var Messias.