Chapter 25

Tre dagar efter det att Festus hade tilltr�tt h�vdingd�met for han fr�n Cesarea upp till Jerusalem.

�verstepr�sterna och de f�rn�msta bland judarna anm�lde d� inf�r honom klagom�l mot Paulus.

F�r att f� denne i sitt v�ld anh�llo de hos Festus och beg�rde s�som en ynnest, att han skulle l�ta h�mta honom till Jerusalem. De ville n�mligen l�gga f�rs�t f�r honom, s� att de kunde d�da honom under v�gen.

Festus svarade d� att Paulus h�lls i f�rvar i Cesarea, och att han sj�lv t�nkte inom kort fara dit tillbaka.

Och han tillade: �De bland eder som det vederb�r m� allts� fara dit ned med mig och framl�gga sin anklagelse mot mannen, om han �r skyldig till n�got ont.�

Sedan han hade vistats hos dem h�gst �tta eller tio dagar, kom han �ter ned till Cesarea. Dagen d�refter satte han sig p� domars�tet och bj�d att Paulus skulle f�ras fram.

N�r denne hade infunnit sig, omringades han av de judar som hade kommit ned fr�n Jerusalem, och dessa framst�llde nu m�nga sv�ra beskyllningar. Men de f�rm�dde icke bevisa dem,

ty Paulus f�rsvarade sig och visade att han icke p� n�got s�tt hade f�rsyndat sig, vare sig mot judarnas lag eller mot helgedomen eller mot kejsaren.

Men Festus ville g�ra judarna sig bev�gna och fr�gade Paulus och sade: �Vill du fara upp till Jerusalem och d�r st� till r�tta inf�r mig i denna sak?�

Paulus svarade: �Jag st�r h�r inf�r kejserlig domstol, och av s�dan domstol b�r jag d�mas. Mot judarna har jag intet or�tt gjort, s�som du sj�lv mycket v�l vet.

Om jag nu eljest �r skyldig till n�got or�tt och har gjort n�got som f�rtj�nar d�den, s� vill jag icke undandraga mig att d�; men om deras anklagelser mot mig �ro utan grund, s� kan ingen giva mig till pris �t dem. Jag v�djar till kejsaren.� --

Sedan Festus d�refter hade �verlagt med sitt r�d, svarade han: �Till kejsaren har du v�djat, till kejsaren skall du ock f� fara.�

Efter n�gra dagars f�rlopp kommo konung Agrippa och Bernice till Cesarea och h�lsade p� hos Festus.

Medan de nu i flera dagar vistades d�r, framlade Festus Paulus' sak f�r konungen och sade: �Felix har h�r l�mnat efter sig en man s�som f�nge;

och n�r jag var i Jerusalem, anm�lde judarnas �verstepr�ster och �ldste klagom�l mot honom och beg�rde att han skulle d�mas skyldig.

Men jag svarade dem att det icke var romersk sed att prisgiva n�gon m�nniska, f�rr�n den anklagade hade f�tt st� ansikte mot ansikte med sina anklagare och haft tillf�lle att f�rsvara sig mot anklagelsen.

Sedan de hade kommit med mig hit, satte jag mig allts� utan uppskov, dagen d�refter, p� domars�tet och bj�d att mannen skulle f�ras fram.

Men n�r hans anklagare upptr�dde, anf�rde de mot honom ingen beskyllning f�r s�dana f�rbrytelser som jag hade t�nkt mig;

de voro allenast i tvist med honom om n�gra fr�gor som r�rde deras s�rskilda gudsdyrkan, och ang�ende en viss Jesus, som �r d�d, men om vilken Paulus p�stod att han lever.

D� jag var villr�dig huru jag skulle g�ra med unders�kningen h�rom, fr�gade jag om han ville fara till Jerusalem och d�r st� till r�tta i denna sak.

N�r Paulus d� sade sig vilja v�dja till kejsaren och beg�rde att bliva h�llen i f�rvar, f�r att sedan underg� rannsakning inf�r honom, bj�d jag att han skulle h�llas i f�rvar, till dess jag kunde s�nda honom till kejsaren.�

D� sade Agrippa till Festus: �Jag skulle ocks� sj�lv g�rna vilja h�ra den mannen.� Han svarade: �I morgon skall du f� h�ra honom.�

Dagen d�refter kommo allts� Agrippa och Bernice, med stor st�t, och gingo in i domsalen, tillika med �verstarna och de f�rn�msta m�nnen i staden; och p� Festus' befallning blev Paulus inf�rd.

D� sade Festus: �Konung Agrippa, och alla I andra som �ren har tillst�des med oss, I sen h�r den man f�r vilkens skull hela hopen av judar, b�de i Jerusalem och h�r, har legat �ver mig med sina rop att han icke borde f� leva l�ngre.

Jag f�r min del har kommit till insikt om att han icke har gjort n�got som f�rtj�nar d�den;

men d� han nu sj�lv har v�djat till kejsaren, har jag beslutit att s�nda honom till denne. Jag har emellertid icke n�got s�kert besked om honom att giva min h�ge herre, n�r jag skriver. D�rf�r har jag f�rt honom fram inf�r eder, och f�rst och fr�mst inf�r dig, konung Agrippa, f�r att jag, efter det att rannsakning har; blivit h�llen, skall f� veta vad jag b�r skriva.

Ty det synes mig vara orimligt att s�nda �stad en f�nge, utan att p� samma g�ng giva till k�nna vad han �r anklagad f�r.�