Chapter 28

F�rst sedan vi hade blivit r�ddade, fingo vi veta att �n hette Malta.

Och inf�dingarna visade oss en icke vanlig v�lvilja; de t�nde upp en eld och togo oss alla med sig dit, f�r det p�kommande regnets och f�r k�ldens skull.

N�r Paulus d� tog upp ett f�ng torra kvistar som han lade p� elden, kom, i f�ljd av hettan, en huggorm fram d�rur och h�gg sig fast vid hans hand.

D� inf�dingarna fingo se ormen h�nga d�r vid hans hand, sade de till varandra: �Helt visst �r denne man en dr�pare, som r�ttvisans gudinna icke tillst�djer att leva, om han nu ock har blivit r�ddad undan havet.�

Men han skakade ormen ifr�n sig i elden och led ingen skada.

De v�ntade att han skulle sv�lla upp eller helt pl�tsligt falla ned d�d; men n�r de efter l�ng v�ntan fingo se att intet ont vederfors honom, �ndrade de mening och sade att han var en gud.

I n�rheten av detta st�lle var en lantg�rd, som tillh�rde den f�rn�mste mannen p� �n, en som hette Publius; denne tog v�lvilligt emot oss och gav oss h�rb�rge i tre dagar.

Nu h�nde sig att Publius' fader l�g sjuk i en magsjukdom med feberanfall. Paulus gick d� in till honom och bad och lade h�nderna p� honom och gjorde honom frisk.

Men n�r detta hade skett, kommo ocks� de av �ns �vriga inbyggare som hade n�gon sjukdom till honom och blevo botade.

Och de bevisade oss �ra p� m�ngahanda s�tt; och n�r vi skulle avsegla, f�rs�go de oss med vad vi beh�vde.

D� tre m�nader voro f�rlidna, avseglade vi p� ett skepp som hade legat vid �n �ver vintern; det var fr�n Alexandria och bar Tvillinggudarnas bilder.

Och vi lade till vid Syrakusa och stannade d�r i tre dagar.

D�rifr�n foro vi l�ngs kusten och kommo till Regium. Dagen d�refter fingo vi sunnanvind, och vi kommo s� redan p� andra dagen till Puteoli.

D�r tr�ffade vi p� br�der, och hos dem stannade vi, p� deras inbjudning, i sju dagar. P� detta s�tt kommo vi till Rom.

S� snart br�derna d�r fingo h�ra om oss, gingo de oss till m�tes �nda till Forum Appii och Tres Taberne. N�r Paulus fick se dem, tackade han Gud och fick nytt mod.

Och d� vi hade kommit in i Rom, tillstaddes det Paulus att bo f�r sig sj�lv, med den krigsman som skulle bevaka honom.

Tre dagar d�refter kallade han tillhopa de f�rn�msta av judarna; och n�r de hade kommit tillsammans, sade han till dem: �Mina br�der, fast�n jag icke har gjort n�got mot v�rt folk eller mot f�dernas stadgar, blev jag likv�l i Jerusalem �verl�mnad i romarnas h�nder och f�rdes bort d�rifr�n s�som f�nge.

Och n�r de hade anst�llt rannsakning med mig, ville de giva mig l�s, eftersom jag icke hade gjort n�got som f�rtj�nade d�den.

Men d� judarna satte sig d�remot, n�dgades jag v�dja till kejsaren; dock, icke som om jag hade n�gon anklagelse att g�ra mot mitt folk.

Av denna orsak har jag kallat eder hit till mig, f�r att f� se eder och tala med eder, ty det �r f�r Israels hopps skull som jag �r bunden med denna kedja.�

D� svarade de honom: �Vi hava icke fr�n Judeen mottagit n�gon skrivelse om dig, ej heller har n�gon av v�ra br�der kommit och ber�ttat eller sagt n�got ont om dig.

Men vi finna sk�ligt att du l�ter oss h�ra huru du t�nker. Ty om det partiet �r oss bekant att det allest�des m�tes med gens�gelse.

Sedan utsatte de en viss dag f�r honom, och p� den kommo �nnu flera till honom i hans h�rb�rge. D� vittnade han f�r dem om Guds rike och utlade vad d�rtill h�r, och f�rs�kte att �vertyga dem i fr�ga om Jesus, med bevis b�de ur Moses' lag och ur profeterna; d�rmed h�ll han p� fr�n morgonen �nda till aftonen.

Och somliga l�to �vertyga sig av det som han sade, men andra trodde icke.

Och d� de icke kunde komma �verens med varandra, gingo de sin v�g, och d�rvid sade Paulus allenast detta ord: �R�tt talade den helige Ande genom profeten Esaias till edra f�der,

n�r han sade: 'G� �stad och s�g till detta folk: Med h�rande �ron skolen I h�ra, och dock alls intet f�rst�, och med seende �gon skolen I se, och dock alls intet f�rnimma.

Ty detta folks hj�rta har blivit f�rstockat; och med �ronen h�ra de illa, och sina �gon hava de tillslutit, s� att de icke se med sina �gon eller h�ra med sina �ron eller f�rst� med sina hj�rtan och omv�nda sig och bliva helade av mig'

Det m�n I d�rf�r veta: till hedningarna bar denna Guds fr�lsning blivit s�nd; de skola ock akta d�rp�.�

I tv� hela �r bodde han sedan kvar i en bostad som han sj�lv hade hyrt. Och alla som kommo till honom tog han emot;

och han predikade om Guds rike och undervisade om Herren Jesus Kristus med all frimodighet, utan att n�gon hindrade honom d�ri.