Chapter 4

Vad skola vi d� s�ga om Abraham, v�r stamfader efter k�ttet?

Om Abraham blev r�ttf�rdig av g�rningar, s� har han ju n�got att ber�mma sig av. Dock icke inf�r Gud.

Ty vad s�ger skriften? �Abraham trodde Gud, och det r�knades honom till r�ttf�rdighet.�

Den som h�ller sig till g�rningar, honom bliver l�nen tillr�knad icke p� grund av n�d, utan p� grund av f�rtj�nst.

Men den som icke h�ller sig till g�rningar, utan tror p� honom som g�r den ogudaktige r�ttf�rdig, honom r�knas hans tro till r�ttf�rdighet.

S� prisar ock David den m�nniska salig, som Gud tillr�knar r�ttf�rdighet, utan g�rningar:

�Saliga �ro de vilkas �vertr�delser �ro f�rl�tna, och vilkas synder �ro �verskylda.

Salig �r den man som Herren icke tillr�knar synd.�

G�ller nu detta ordet �salig� de omskurna allenast eller ock de oomskurna? Vi s�ga ju att �tron r�knades Abraham till r�ttf�rdighet�.

Huru blev den honom d� tillr�knad? Skedde det sedan han hade blivit omskuren, eller medan han �nnu var oomskuren? Det skedde icke sedan han hade blivit omskuren, utan medan han �nnu var oomskuren.

Och han undfick omsk�relsens tecken s�som ett insegel p� den r�ttf�rdighet genom tron, som han hade, medan han �nnu var oomskuren. Ty s� skulle han bliva en fader f�r alla oomskurna som tro, och s� skulle r�ttf�rdighet tillr�knas dem.

Han skulle ock bliva en fader f�r omskurna, n�mligen f�r s�dana som icke allenast �ro omskurna, utan ock vandra i sp�ren av den tro som v�r fader Abraham hade, medan han �nnu var oomskuren.

Det var n�mligen icke genom lag som Abraham och hans s�d undfick det l�ftet att han skulle f� v�rlden till arvedel; det var genom r�ttf�rdighet av tro.

Ty om de som l�ta det bero p� lag skola f� arvedelen, s� �r tron till intet nyttig, och l�ftet �r gjort om intet.

Vad lagen kommer �stad �r ju vredesdom; men d�r ingen lag finnes, d�r finnes icke heller n�gon �vertr�delse.

D�rf�r m�ste det bero p� tro, f�r att det skulle vara av n�d, s� att l�ftet kunde bliva best�ndande f�r all hans s�d, icke blott f�r dem som h�rde till lagens folk, utan ock f�r dem som allenast hade Abrahams tro. Han �r ju allas v�r fader,

enligt detta skriftens ord: �Jag har best�mt dig till att bliva en fader till m�nga folk�; han �r detta inf�r den Gud som han trodde, inf�r honom som g�r de d�da levande och kallar p� de ting som icke �ro till, likasom voro de till.

Och d�r ingen f�rhoppning fanns, d�r hoppades han �nd� och trodde; och han kunde s� bliva �en fader till m�nga folk�, efter vad som var f�rutsagt: �S� skall din s�d bliva.�

Och han f�rsvagades icke i sin tro, n�r han bet�nkte huru hans egen kropp var s�som d�d -- han var ju omkring hundra �r gammal -- och huru j�mv�l Saras moderliv var s�som d�tt.

Han tvivlade icke p� Guds l�fte i otro, utan blev fastmer starkare i sin tro; ty han �rade Gud

och var fullt viss om att vad Gud hade lovat, det var han ocks� m�ktig att h�lla.

D�rf�r r�knades det honom ock till r�ttf�rdighet.

Men att det s� tillr�knades honom, det �r skrivet icke s�som g�llde det allenast honom,

utan det skulle g�lla ocks� oss; ty det skall tillr�knas j�mv�l oss, oss som tro p� honom som fr�n de d�da uppv�ckte Jesus, v�r Herre,

vilken utgavs f�r v�ra synders skull och uppv�cktes f�r v�r r�ttf�rdigg�relses skull.