Chapter 9

Jag talar sanning i Kristus, jag ljuger icke -- d�rom b�r mitt samvete mig vittnesb�rd i den helige Ande --

n�r jag s�ger att jag har stor bedr�velse och oavl�tligt kval i mitt hj�rta.

Ja, jag skulle �nska att jag sj�lv vore f�rbannad och bortkastad fr�n Kristus, om detta kunde gagna mina br�der, mina fr�nder efter k�ttet.

De �ro ju israeliter, dem tillh�ra barnaskapet och h�rligheten och f�rbunden och lagstiftningen och tempeltj�nsten och l�ftena.

Dem tillh�ra ock f�derna, och fr�n dem �r Kristus kommen efter k�ttet, han som �r �ver allting, Gud, h�gtlovad i evighet, amen.

Detta s�ger jag icke som om Guds l�ftesord skulle hava blivit om intet. Ty �Israel�, det �r icke detsamma som alla de som h�rstamma fr�n Israel.

Ej heller �ro de alla �barn�, d�rf�r att de �ro Abrahams s�d. Nej, det heter: �Genom Isak �r det som s�d skall uppkallas efter dig.�

Detta vill s�ga: Icke de �ro Guds barn, som �ro barn efter k�ttet, men de som �ro barn efter l�ftet, de r�knas f�r s�d.

Ty ett l�ftesord var det ordet: �Vid denna tid skall jag komma tillbaka, och d� skall Sara hava en son.�

�n mer: s� skedde ock, n�r Rebecka genom en och samme man, n�mligen v�r fader Isak, blev moder till sina barn.

Ty f�rr�n dessa voro f�dda, och innan de �nnu hade gjort vare sig gott eller ont, blev det ordet henne sagt -- f�r att Guds utkorelse-r�dslut skulle bliva best�ndande, varvid det icke skulle bero p� n�gons g�rningar, utan p� honom som kallar --

det ordet: �Den �ldre skall tj�na den yngre.�

S� �r ock skrivet: �Jakob �lskade jag, men Esau hatade jag.�

Vad skola vi d� s�ga? Kan v�l or�ttf�rdighet finnas hos Gud? Bort det!

Han s�ger ju till Moses: �Jag skall vara barmh�rtig mot den jag vill vara barmh�rtig emot, och jag skall f�rbarma mig �ver den jag vill f�rbarma mig �ver.�

Allts� beror det icke p� n�gon m�nniskas vilja eller str�van, utan p� Guds barmh�rtighet.

Ty skriften s�ger till Farao: �Just d�rtill har jag l�tit dig uppst�, att jag skall visa min makt p� dig, och att mitt namn skall varda f�rkunnat p� hela jorden.�

Allts� �r han barmh�rtig mot vem han vill, och vem han vill f�rh�rdar han.

Nu torde du s�ga till mig: �Vad har han d� att f�rebr� oss? Kan v�l n�gon st� emot hans vilja?�

O m�nniska, vem �r d� du, som vill tr�ta med Gud? Icke skall verket s�ga till sin m�stare: �Varf�r gjorde du mig s�?�

Har icke krukmakaren den makten �ver leret, att han av samma lerklump kan g�ra ett k�rl till hedersamt bruk, ett annat till mindre hedersamt?

Men om nu Gud, n�r han ville visa sin vrede och uppenbara sin makt, likv�l i stor l�ngmodighet hade f�rdrag med �vredens k�rl�, som voro f�rdiga till f�rd�rv, vad har du d� att s�ga?

Och om han gjorde detta f�r att tillika f� uppenbara sin h�rlighets rikedom p� �barmh�rtighetens k�rl�, som han f�rut hade berett till h�rlighet?

Och till att vara s�dana har han ock kallat oss, icke allenast dem som �ro av judisk b�rd, utan j�mv�l dem som �ro av hednisk.

S� s�ger han ock hos Oseas: �Det folk som icke var mitt folk, det skall jag kalla 'mitt folk', och henne som jag icke �lskade skall jag kalla 'min �lskade'.

Och det skall ske att p� den ort d�r det sades till dem: 'I �ren icke mitt folk', d�r skola de kallas 'den levande Gudens barn'.�

Men Esaias utropar om Israel: �Om �n Israels barn vore till antalet s�som sanden i havet, s� skall dock allenast en kvarleva bliva fr�lst.

Ty dom skall Herren h�lla p� jorden, en slutdom, som avg�r saken med hast.�

Och det �r s�som redan Esaias har sagt: �Om Herren Sebaot icke hade l�mnat en avkomma kvar �t oss, d� vore vi s�som Sodom, vi vore Gomorra lika.�

Vad skola vi d� s�ga? Jo, att hedningarna, som icke foro efter r�ttf�rdighet, hava vunnit r�ttf�rdighet, n�mligen den r�ttf�rdighet som kommer av tro,

under det att Israel, som for efter en r�ttf�rdighetslag, icke har kommit till n�gon s�dan lag.

Varf�r? D�rf�r att de icke s�kte den p� trons v�g, utan s�som n�got som skulle vinnas p� g�rningarnas v�g. De st�tte sig mot st�testenen,

s�som det �r skrivet: �Se, jag l�gger i Sion en st�testen och en klippa som skall bliva dem till fall; men den som tror p� den skall icke komma p� skam.�