Chapter 1

Paulus, genom Guds vilja kallad till Kristi Jesu apostel, s� ock brodern Sostenes,

h�lsar den Guds f�rsamling som finnes i Korint, de i Kristus Jesus helgade, dem som �ro kallade och heliga, j�mte alla andra som �kalla v�r Herres, Jesu Kristi, namn, p� alla orter d�r de eller vi bo.

N�d vare med eder och frid ifr�n Gud, v�r Fader, och Herren Jesus Kristus.

Jag tackar Gud alltid f�r eder skull, f�r den Guds n�d som har blivit eder given i Kristus Jesus,

att I haven i honom blivit rikligen beg�vade i alla stycken, i fr�ga om allt vad tal och kunskap heter.

S� har ju ock vittnesb�rdet om Kristus blivit bef�st hos eder,

s� att I icke st�n tillbaka i fr�ga om n�gon n�deg�va, medan I v�nten p� v�r Herres, Jesu Kristi, uppenbarelse.

Han skall ock g�ra eder st�ndaktiga intill �nden, s� att I �ren ostraffliga p� v�r Herres, Jesu Kristi, dag.

Gud �r trofast, han genom vilken I haven blivit kallade till gemenskap med hans Son, Jesus Kristus, v�r Herre.

Men jag f�rmanar eder, mina br�der, vid v�r Herres, Jesu Kristi, namn, att alla vara eniga i edert tal och att icke l�ta s�ndringar finnas bland eder, utan h�lla fast tillhopa i samma sinnelag och samma t�nkes�tt.

Det har n�mligen av Kloes husfolk blivit mig ber�ttat om eder, mina br�der, att tvister hava uppst�tt bland eder.

H�rmed menar jag att bland eder den ene s�ger: �Jag h�ller mig till Paulus�, den andre: �Jag h�ller mig till Apollos�, en annan: �Jag h�ller mig till Cefas�, �ter en annan: �Jag h�ller mig till Kristus.� --

�r d� Kristus delad? Icke blev v�l Paulus korsf�st f�r eder? Och icke bleven I v�l d�pta i Paulus' namn?

Jag tackar Gud f�r att jag icke har d�pt n�gon bland eder utom Krispus och Gajus,

s� att ingen kan s�ga att I haven blivit d�pta i mitt namn.

Dock, jag har d�pt ocks� Stefanas' husfolk; om jag eljest har d�pt n�gon vet jag icke.

Ty Kristus har icke s�nt mig till att d�pa, utan till att f�rkunna evangelium, och detta icke med en visdom som best�r i ord, f�r att Kristi kors icke skall ber�vas sin kraft.

Ty talet om korset �r visserligen en d�rskap f�r dem som g� f�rlorade, men f�r oss som bliva fr�lsta �r det en Guds kraft.

Det �r ju skrivet: �Jag skall g�ra de visas vishet om intet, och de f�rst�ndigas f�rst�nd skall jag sl� ned.�

Ja, var �ro de visa? Var �ro de skriftl�rda? Var �ro denna tids�lders klyftiga m�n? Har icke Gud gjort denna v�rldens visdom till d�rskap?

Jo, eftersom v�rlden icke genom sin visdom l�rde k�nna Gud i hans visdom, behagade det Gud att genom den d�rskap han l�t predikas fr�lsa dem som tro.

Ty judarna beg�ra tecken, och grekerna �stunda visdom,

vi �ter predika en korsf�st Kristus, en som f�r judarna �r en st�testen och f�r hedningarna en d�rskap,

men som f�r de kallade, vare sig judar eller greker, �r en Kristus som �r Guds kraft och Guds visdom.

Ty Guds d�rskap �r visare �n m�nniskor, och Guds svaghet �r starkare �n m�nniskor.

Ty bet�nken, mina br�der, huru det var vid eder kallelse: icke m�nga som voro visa efter k�ttet blevo kallade, icke m�nga m�ktiga, icke m�nga av f�rn�mlig sl�kt.

Men det som f�r v�rlden var d�raktigt, det utvalde Gud, f�r att han skulle l�ta de visa komma p� skam.

Och det som i v�rlden var svagt, det utvalde Gud, f�r att han skulle l�ta det starka komma p� skam. Och det som i v�rlden var ringa och f�raktat, det utvalde Gud -- ja, det som ingenting var -- f�r att han skulle g�ra det till intet, som n�gonting var.

Ty han ville icke att n�got k�tt skulle kunna ber�mma sig inf�r Gud.

Men hans verk �r det, att I �ren i Kristus Jesus, som f�r oss har blivit till visdom fr�n Gud, till r�ttf�rdighet och helgelse och till f�rlossning,

f�r att s� skall ske, som det �r skrivet: �Den som vill ber�mma sig, han ber�mme sig av Herren.�