Chapter 15

Mina br�der, jag vill p�minna eder om det evangelium som jag f�rkunnade f�r eder, som I j�mv�l togen emot, och som I �nnu st�n kvar i,

genom vilket I ock bliven fr�lsta; jag vill p�minna eder om huru jag f�rkunnade det f�r eder, s�framt I eljest h�llen fast d�rvid -- om nu icke s� �r att I f�rg�ves haven kommit till tro.

Jag meddelade eder ju s�som ett huvudstycke vad jag sj�lv hade undf�tt: att Kristus dog f�r v�ra synder, enligt skrifterna,

och att han blev begraven, och att han har uppst�tt p� tredje dagen, enligt skrifterna,

och att han visade sig f�r Cefas och sedan f�r de tolv.

D�refter visade han sig f�r mer �n fem hundra br�der p� en g�ng, av vilka de flesta �nnu leva kvar, medan n�gra �ro avsomnade.

D�refter visade han sig f�r Jakob och sedan f�r alla apostlarna.

Allra sist visade han sig ocks� f�r mig, som �r att likna vid ett ofullg�nget foster.

Ty jag �r den ringaste bland apostlarna, ja, icke ens v�rdig att kallas apostel, jag som har f�rf�ljt Guds f�rsamling.

Men genom Guds n�d �r jag vad jag �r, och hans n�d mot mig har icke varit f�f�ng, utan jag har arbetat mer �n de alla -- dock icke jag, utan Guds n�d, som har varit med mig.

Det m� nu vara jag eller de andra, s� �r det p� det s�ttet vi predika, och p� det s�ttet I haven kommit till tro.

Om det nu predikas om Kristus att han har uppst�tt fr�n de d�da, huru kunna d� somliga bland eder s�ga att det icke finnes n�gon uppst�ndelse fr�n de d�da?

Om det �ter icke finnes n�gon uppst�ndelse fr�n de d�da, d� har icke heller Kristus uppst�tt.

Men om Kristus icke har uppst�tt, d� �r ju v�r predikan f�f�ng, d� �r ock eder tro f�f�ng;

d� befinnas vi ock vara falska Guds vittnen, eftersom vi hava vittnat mot Gud att han har uppv�ckt Kristus, som han icke har uppv�ckt, om det �r sant att d�da icke uppst�.

Ja, om d�da icke uppst�, s� har ej heller Kristus uppst�tt.

Men om Kristus icke har uppst�tt, s� �r eder tro f�rg�ves; I �ren d� �nnu kvar i edra synder.

D� hava ju ock de g�tt f�rlorade, som hava avsomnat i Kristus.

Om vi i detta livet hava i Kristus haft v�rt hopp, och d�rav intet bliver, d� �ro vi de mest �mkansv�rda av alla m�nniskor.

Men nu har Kristus uppst�tt fr�n de d�da, s�som f�rstlingen av de avsomnade.

Ty eftersom d�den kom genom en m�nniska, s� kom ock genom en m�nniska de d�das uppst�ndelse.

Och s�som i Adam alla d�, s� skola ock i Kristus alla g�ras levande.

Men var och en i sin ordning: Kristus s�som f�rstlingen, d�rn�st, vid Kristi tillkommelse, de som h�ra honom till.

D�refter kommer �nden, d� n�r han �verl�mnar riket �t Gud och Fadern, sedan han fr�n andev�rldens alla furstar och alla v�ldigheter och makter har tagit all deras makt.

Ty han m�ste regera �till dess han har lagt alla sina fiender under sina f�tter�.

Sist bland hans fiender bliver ock d�den ber�vad all sin makt;

ty �allt har han lagt under hans f�tter�. Men n�r det heter att �allt �r honom underlagt�, d� �r uppenbarligen den undantagen, som har lagt allt under honom.

Och sedan allt har blivit Sonen underlagt, d� skall ock Sonen sj�lv giva sig under den som har lagt allt under honom. Och s� skall Gud bliva allt i alla.

Vad kunna annars de som l�ta d�pa sig f�r de d�das skull vinna d�rmed? Om s� �r att d�da alls icke uppst�, varf�r l�ter man d� d�pa sig f�r deras skull?

Och varf�r unds�tta vi oss sj�lva var stund f�r faror?

Ty -- s� sant jag i Kristus Jesus, v�r Herre, kan ber�mma mig av eder, mina br�der -- jag lider d�den dag efter dag.

Om jag hade t�nkt s�som m�nniskor pl�ga t�nka, n�r jag i Efesus k�mpade mot vilddjuren, vad gagnade mig d� det jag gjorde? Om d�da icke uppst� -- �l�tom oss d� �ta och dricka, ty i morgon m�ste vi d��.

Faren icke vilse: �F�r goda seder d�ligt s�llskap �r f�rd�rv.�

Vaknen upp till r�tt nykterhet, och synden icke. Somliga finnas ju, som leva i okunnighet om Gud; eder till blygd s�ger jag detta.

Nu torde n�gon fr�ga: �P� vad s�tt uppst� d� de d�da, och med hurudan kropp skola de tr�da fram?�

Du of�rst�ndige! Det fr� du s�r, det f�r ju icke liv, om det icke f�rst har d�tt.

Och n�r du s�r, d� �r det du s�r icke den v�xt som en g�ng skall komma upp, utan ett naket korn, kanh�nda ett vetekorn, kanh�nda n�got annat.

Men Gud giver det en kropp, en s�dan som han vill, och �t vart fr� dess s�rskilda kropp.

Icke allt k�tt �r av samma slag, utan m�nniskors har sin art, boskapsdjurs k�tt en annan art, f�glars k�tt �ter en annan, fiskars �terigen en annan.

S� finnas ock b�de himmelska kroppar och jordiska kroppar, men de himmelska kropparnas h�rlighet �r av ett slag, de jordiska kropparnas av ett annat slag.

En h�rlighet har solen, en annan h�rlighet har m�nen, �ter en annan h�rlighet hava stj�rnorna; ja, den ena stj�rnan �r icke lik den andra i h�rlighet. --

S� �r det ock med de d�das uppst�ndelse: vad som bliver s�tt f�rg�ngligt, det uppst�r of�rg�ngligt;

vad som bliver s�tt i ringhet, det uppst�r i h�rlighet; vad som bliver s�tt i svaghet, det uppst�r i kraft;

h�r s�s en �sj�lisk� kropp, d�r uppst�r en andlig kropp. S� visst som det finnes en �sj�lisk� kropp, s� visst finnes det ock en andlig.

S� �r ock skrivet: �Den f�rsta m�nniskan, Adam, blev en levande varelse med sj�l.� Den siste Adam �ter blev en levandeg�rande ande.

Men icke det andliga �r det f�rsta, utan det �sj�liska�; sedan kommer det andliga.

Den f�rsta m�nniskan var av jorden och jordisk, den andra m�nniskan �r av himmelen.

S�dan som den jordiska var, s�dana �ro ock de jordiska; och s�dan som den himmelska �r, s�dana �ro ock de himmelska.

Och s�som vi hava burit den jordiskas gestalt, s� skola vi ock b�ra den himmelskas gestalt.

Mina br�der, vad jag nu vill s�ga �r detta, att k�tt och blod icke kunna f� Guds rike till arvedel; ej heller f�r f�rg�ngligheten of�rg�ngligheten till arvedel.

Se, jag s�ger eder en hemlighet: Vi skola icke alla avsomna, men alla skola vi bliva f�rvandlade,

och det i ett nu, i ett �gonblick, vid den sista basunens ljud. Ty basunen skall ljuda, och de d�da skola uppst� till of�rg�nglighet, och d� skola vi bliva f�rvandlade.

Ty detta f�rg�ngliga m�ste ikl�da sig of�rg�nglighet, och detta d�dliga ikl�da sig od�dlighet.

Men n�r detta f�rg�ngliga har ikl�tt sig of�rg�nglighet, och detta d�dliga har ikl�tt sig od�dlighet, d� skall det ord fullbordas, som st�r skrivet: �D�den �r uppslukad och seger vunnen.�

Du d�d, var �r din seger? Du d�d, var �r din udd?

D�dens udd �r synden, och syndens makt kommer av lagen.

Men Gud vare tack, som giver oss segern genom v�r Herre Jesus Kristus!

Allts�, mina �lskade br�der, varen fasta, orubbliga, alltid �verfl�dande i Herrens verk, eftersom I veten att edert arbete icke �r f�f�ngt i Herren.