Chapter 5

Ty vi veta, att om v�r kroppshydda, v�r jordiska boning, nedbrytes, s� hava vi en byggnad som kommer fr�n Gud, en boning som icke �r gjord med h�nder, en evig boning i himmelen.

D�rf�r sucka vi ju ock av l�ngtan att f� �verkl�da oss med v�r himmelska hydda;

ty hava vi en g�ng ikl�tt oss denna, skola vi sedan icke komma att befinnas nakna.

Ja, vi som �nnu leva h�r i kroppshyddan, vi sucka och �ro betungade, eftersom vi skulle vilja undg� att avkl�da oss och i st�llet f� �verkl�da oss, s� att det som �r d�dligt bleve uppslukat av livet.

Och den som har berett oss till just detta, det �r Gud, som till en underpant har givit oss Anden.

S� �ro vi d� alltid vid gott mod. Vi veta v�l att vi �ro borta ifr�n Herren, s� l�nge vi �ro hemma i kroppen;

ty vi vandra h�r i tro och icke i �sk�dning.

Men vi �ro vid gott mod och skulle helst vilja flytta bort ifr�n kroppen och komma hem till Herren.

D�rf�r s�ka vi ock v�r �ra i att vara honom till behag, vare sig vi �ro hemma eller borta.

Ty vi m�ste alla, s�dana vi �ro, tr�da fram inf�r Kristi domstol, f�r att var och en skall f� igen sitt jordelivs g�rningar, alltefter som han har handlat, vare sig han har gjort gott eller ont.

D� vi allts� veta vad det �r att frukta Herren, s�ka vi att �vinna m�nniskor�, men f�r Gud �r det uppenbart hurudana vi �ro; och jag hoppas att det ocks� �r uppenbart f�r edra samveten.

Vi vilja nu ingalunda �ter anbefalla oss sj�lva hos eder, men vi vilja giva eder en anledning att ber�mma eder i fr�ga om oss, s� att I haven n�got att svara dem som ber�mma sig av utv�rtes ting och icke av vad som �r i hj�rtat.

Ty om vi hava varit �fr�n v�ra sinnen�, s� har det varit i Guds tj�nst; om vi �ter �ro vid lugn besinning, s� �r det eder till godo.

Ty Kristi k�rlek tvingar oss, eftersom vi t�nka s�: en har d�tt f�r alla, allts� hava de alla d�tt.

Och han har d�tt f�r alla, p� det att de som leva icke mer m� leva f�r sig sj�lva, utan leva f�r honom som har d�tt och uppst�tt f�r dem.

Allt ifr�n denna tid veta vi d�rf�r f�r v�r del icke av n�gon efter k�ttet. Och om vi �n efter k�ttet hade l�rt k�nna Kristus, s� k�nna vi honom nu icke mer p� det s�ttet.

Allts�, om n�gon �r i Kristus, s� �r han en ny skapelse. Det gamla �r f�rg�nget; se, n�got nytt har kommit!

Men alltsammans kommer fr�n Gud, som har f�rsonat oss med sig sj�lv genom Kristus och givit �t oss f�rsoningens �mbete.

Ty det var Gud som i Kristus f�rsonade v�rlden med sig sj�lv; han tillr�knar icke m�nniskorna deras synder, och han har betrott oss med f�rsoningens ord.

� Kristi v�gnar �ro vi allts� s�ndebud; det �r Gud som f�rmanar genom oss. Vi bedja � Kristi v�gnar: L�ten f�rsona eder med Gud.

Den som icke visste av n�gon synd, honom har han f�r oss gjort till synd, p� det att vi i honom m� bliva r�ttf�rdighet fr�n Gud.