Chapter 3

I of�rst�ndige galater! Vem har s� d�rat eder, I som dock haven f�tt Jesus Kristus m�lad f�r edra �gon s�som korsf�st?

Allenast det vill jag att I skolen svara mig p�: Kom det sig av lagg�rningar att I undfingen Anden, eller kom det sig d�rav att I lyssnaden i tro?

�ren I s� of�rst�ndiga? I, som haven begynt i Anden, viljen I nu sluta i k�ttet?

Haven I d� upplevat s� mycket f�rg�ves -- om det nu verkligen har varit f�rg�ves?

Allts�, att han som f�rl�nade eder Anden och utf�rde kraftg�rningar bland eder gjorde detta, kom det sig av lagg�rningar eller d�rav att I lyssnaden i tro,

i enlighet med det ordet: �Abraham trodde Gud, och det r�knades honom till r�ttf�rdighet�?

S� m�n I nu veta att de som l�ta det bero p� tro, de �ro Abrahams barn.

Och eftersom skriften f�ruts�g att det var av tro som hedningarna skulle bliva r�ttf�rdiggjorda av Gud, s� gav den i f�rv�g �t Abraham detta glada budskap: �I dig skola alla folk varda v�lsignade.�

Allts� bliva de som l�ta det bero p� tro v�lsignade tillika med Abraham, honom som trodde.

Ty alla de som l�ta det bero p� lagg�rningar, de �ro under f�rbannelse. Det �r n�mligen skrivet: �F�rbannad vare var och en som icke f�rbliver vid allt som �r skrivet i lagens bok, och icke g�r d�refter.�

Och att ingen i kraft av lag bliver r�ttf�rdig inf�r Gud, det �r uppenbart, eftersom det heter: �Den r�ttf�rdige skall leva av tro.�

Men i lagen beror det icke p� tro; tv�rtom heter det: �Den som g�r efter dessa stadgar skall leva genom dem.�

Kristus frik�pte oss fr�n lagens f�rbannelse, n�r han blev en f�rbannelse f�r v�r skull. Det �r ju skrivet: �F�rbannad �r var och en som �r upph�ngd p� tr�.�

Vi frik�ptes, f�r att den v�lsignelse som hade givits �t Abraham skulle i Jesus Kristus komma ocks� hedningarna till del, s� att vi genom tron skulle undf� den utlovade Anden.

Mina br�der, jag vill taga ett exempel fr�n vad som g�ller bland m�nniskor. Icke ens n�r fr�ga �r om en m�nniskas testamentsf�rordnande, kan n�gon upph�va det eller l�gga n�got d�rtill, sedan det en g�ng har vunnit g�llande kraft.

Nu g�vos l�ftena �t Abraham, s� ock �t hans �s�d�. Det heter icke: �och �t dem som komma av din s�d�, s�som n�r det talas om m�nga; utan det heter, s�som n�r det talas om en enda: �och �t din s�d�, vilken �r Kristus.

Vad jag allts� vill s�ga �r detta: Ett f�rordnande som Gud redan hade givit g�llande kraft kan icke genom en lag, som utgavs fyra hundra trettio �r d�refter, hava blivit ogiltigt, s� att l�ftet d�rmed har gjorts om intet.

Om det n�mligen vore p� grund av lag som arvet skulle undf�s, s� vore det icke p� grund av l�fte. Men �t Abraham har Gud sk�nkt det genom ett l�fte.

Vartill tj�nade d� lagen? Jo, p� det att �vertr�delserna skulle komma i dagen, blev den efter�t given, f�r att g�lla till dess att �s�den� skulle komma, han �t vilken l�ftet hade blivit givet; och den utgavs genom �nglar och �verl�mnades i en medlares hand.

Men den som �r medlare �r icke medlare f�r allenast en enda. Men Gud �r en.

�r d� lagen emot Guds l�ften? Bort det! Om en lag hade blivit given, som kunde g�ra levande, d� skulle r�ttf�rdigheten verkligen komma av lagen.

Men nu har skriften inneslutit alltsammans under synd, f�r att det som var utlovat skulle, av tro p� Jesus Kristus, komma dem till del som tro.

Men f�rr�n tron kom, voro vi inneslutna under lagen och h�llos i f�rvar under den, i f�rbidan p� den tro som en g�ng skulle uppenbaras.

S� har lagen blivit v�r uppfostrare till Kristus, f�r att vi skola bliva r�ttf�rdiga av tro.

Men sedan tron har kommit, st� vi icke mer under uppfostrare.

Alla �ren I Guds barn genom tron, i Kristus Jesus;

ty I alla, som haven blivit d�pta till Kristus, haven ikl�tt eder Kristus.

H�r �r icke jude eller grek, h�r �r icke tr�l eller fri, h�r �r icke man och kvinna: alla �ren I ett i Kristus Jesus.

H�ren I nu Kristus till, s� �ren I d�rmed ock Abrahams s�d, arvingar enligt l�ftet.