Chapter 3

Sammalunda, i hustrur, underordnen eder edra m�n, f�r att ocks� de m�n, som till �ventyrs icke h�rsamma ordet; m� genom sina hustrurs vandel bliva vunna utan ord,

n�r de sk�da den rena vandel som I f�ren i fruktan.

Eder prydnad vare icke den utv�rtes prydnaden, den som best�r i h�rfl�tningar och p�h�ngda gyllene smycken eller i eder kl�dedr�kt.

Den vare fastmer hj�rtats f�rdolda m�nniska, smyckad med den saktmodiga och stilla andens of�rg�ngliga v�sende; ty detta �r dyrbart inf�r Gud.

P� s�dant s�tt prydde sig ju ock fordom de heliga kvinnorna, de som satte sitt hopp till Gud och underordnade sig sina m�n.

S� var Sara lydig mot Abraham och kallade honom �herre�; och hennes barn haven I blivit, om I g�ren vad gott �r, och icke l�ten eder f�rskr�ckas av n�got.

Sammalunda skolen I ock, I m�n, p� f�rst�ndigt s�tt leva tillsammans med edra hustrur, d� ju hustrun �r det svagare k�rlet; och eftersom de �ro edra medarvingar till livets n�d, skolen I bevisa dem all �ra, p� det att edra b�ner icke m� bliva f�rhindrade.

Varen slutligen alla endr�ktiga, medlidsamma, k�rleksfulla mot br�derna, barmh�rtiga, �dmjuka.

Vederg�llen icke ont med ont, icke sm�delse med sm�delse, utan tv�rtom v�lsignen; d�rtill �ren I ju ock kallade, att I skolen f� v�lsignelse till arvedel.

Ty �den som vill �lska livet och se goda dagar, han avh�lle sin tunga fr�n det som �r ont och sina l�ppar fr�n att tala svek;

han v�nde sig bort ifr�n det som �r ont, och g�re vad gott �r, han s�ke friden, och trakte d�refter

Ty Herrens �gon �ro v�nda till de r�ttf�rdiga, och hans �ron till deras b�n. Men Herrens ansikte �r emot dem som g�ra det onda�.

Och vem �r den som kan g�ra eder n�got ont, om I nit�lsken f�r det som �r gott?

Skullen I �n f� lida f�r r�ttf�rdighets skull, s� �ren I dock saliga. �Hysen ingen fruktan f�r dem, och l�ten eder icke f�rskr�ckas;

nej, Herren, Kristus, skolen I h�lla helig i edra hj�rtan.� Och I skolen alltid vara redo att svara var och en som av eder beg�r sk�l f�r det hopp som �r i eder, dock med saktmod och i fruktan

och med ett gott samvete, s� att de som sm�da eder goda vandel i Kristus komma p� skam, i fr�ga om det som de f�rtala eder f�r.

Ty det �r b�ttre att lida f�r goda g�rningar, om s� skulle vara Guds vilja, �n att lida f�r onda.

Kristus sj�lv led ju en g�ng d�den f�r synder; r�ttf�rdig led han f�r or�ttf�rdiga, p� det att han skulle f�ra oss till Gud. Ja, han blev d�dad till k�ttet, men till anden blev han gjord levande.

I anden gick han gick han ock �stad och predikade f�r de andar som h�llos i f�ngelse,

f�r s�dana som fordom voro oh�rsamma, n�r Guds l�ngmodighet gav dem anst�nd i Noas tid, d� n�r en ark byggdes, i vilken n�gra f� -- allenast �tta personer -- blevo fr�lsta genom vatten.

Efter denna f�rebild bliven nu och I fr�lsta genom vatten -- n�mligen genom ett dop som icke betyder att man avtv�r kroppslig orenhet, utan betyder att man anropar Gud om ett gott samvete -- i kraft av Jesu Kristi uppst�ndelse,

hans som har farit upp till himmelen, och som nu sitter p� Guds h�gra sida, sedan �nglar och v�ldige och makter i andev�rlden hava blivit honom underlagda.