Chapter 1

Jakob, Guds och Herrens, Jesu Kristi, tj�nare, h�lsar de tolv stammar som bo kringspridda bland folken.

Mina br�der, h�llen det f�r idel gl�dje, n�r I kommen i allahanda frestelser,

och veten, att om eder tro h�ller provet, s� verkar detta st�ndaktighet.

Och l�ten st�ndaktigheten hava med sig fullkomlighet i g�rning, s� att I �ren fullkomliga, utan fel och utan brist i n�got stycke.

Men om n�gon av eder brister i vishet, s� m� han utbedja sig s�dan fr�n Gud, som giver �t alla villigt och utan h�rda ord, och den skall bliva honom given.

Men han bedje i tro, utan att tvivla; ty den som tvivlar �r lik havets v�g, som drives omkring av vinden och kastas hit och dit.

En s�dan m�nniska m� icke t�nka att hon skall f� n�got fr�n Herren --

en m�nniska med delad h�g, en som g�r ostadigt fram p� alla sina v�gar.

Den broder som lever i ringhet ber�mme sig av sin h�ghet.

Den �ter som �r rik ber�mme sig av sin ringhet, ty s�som gr�sets blomster skall han f�rg�s.

Solen g�r upp med sin br�nnande hetta och f�rtorkar gr�set, och dess blomster faller av, och dess f�gring f�rg�r; s� skall ock den rike f�rvissna mitt i sin �vlan.

Salig �r den man som �r st�ndaktig i frestelsen; ty n�r han har best�tt sitt prov, skall han f� livets krona, vilken Gud har lovat �t dem som �lska honom.

Ingen s�ge, n�r han bliver frestad, att det �r fr�n Gud som hans frestelse kommer; ty s�som Gud icke kan frestas av n�got ont, s� frestar han icke heller n�gon.

Nej, n�rhelst n�gon frestas, s� �r det av sin egen beg�relse som han drages och lockas.

Sedan, n�r beg�relsen har blivit havande, f�der hon synd, och n�r synden har blivit fullmogen, framf�der hon d�d.

Faren icke vilse, mina �lskade br�der.

Idel goda g�vor och idel fullkomliga sk�nker komma ned ovanifr�n, fr�n himlaljusens Fader, hos vilken ingen f�r�ndring �ger rum och ingen v�xling av ljus och m�rker.

Efter sitt eget beslut f�dde han oss till liv genom sanningens ord, f�r att vi skulle vara en f�rstling av de varelser han har skapat.

Det veten I, mina �lskade br�der. Men var m�nniska vare snar till att h�ra och sen till att tala och sen till vrede.

Ty en mans vrede kommer icke �stad vad r�tt �r inf�r Gud.

Skaffen d�rf�r bort all orenhet och all ondska som finnes kvar, och mottagen med saktmod det ord som �r plantat i eder, och som kan fr�lsa edra sj�lar.

Men varen ordets g�rare, och icke allenast dess h�rare, eljest bedragen I eder sj�lva.

Ty om n�gon �r ordets h�rare, men icke dess g�rare, s� �r han lik en man som betraktar sitt ansikte i en spegel:

n�r han har betraktat sig d�ri, g�r han sin v�g och f�rg�ter strax hurudan han var.

Men den som sk�dar in i den fullkomliga lagen, frihetens lag, och f�rbliver d�rvid och icke �r en gl�msk h�rare, utan en verklig g�rare, han varder salig i sin g�rning.

Om n�gon menar sig tj�na Gud och icke tyglar sin tunga, utan bedrager sitt hj�rta, s� �r hans gudstj�nst intet v�rd.

En gudstj�nst, som �r ren och obesmittad inf�r Gud och Fadern, �r det att v�rda sig om fader- och moderl�sa barn och �nkor i deras bedr�velse, och att h�lla sig obefl�ckad av v�rlden.