Chapter 2

Mina br�der, menen icke att tron p� v�r Herre Jesus Kristus, den f�rh�rligade, kan st� tillsammans med att hava anseende till personen.

Om till exempel i eder f�rsamling intr�der en man med guldring p� fingret och i pr�ktiga kl�der, och j�mte honom intr�der en fattig man i smutsiga kl�der,

och I d� v�nden edra blickar till den som b�r de pr�ktiga kl�derna och s�gen till honom: �Sitt du h�r p� denna goda plats�, men d�remot s�gen till den fattige: �St� du d�r�, eller: �S�tt dig d�rnere vid min fotapall� --

haven I icke d� kommit i strid med eder sj�lva och blivit domare som d�ma efter or�tta grunder?

H�ren, mina �lskade br�der: Har icke Gud utvald just dem som i v�rldens �gon �ro fattiga till att bliva rika i tro, och att f� till arvedel det rike han har lovat �t dem som �lska honom?

I �ter haven visat f�rakt f�r den fattige. �r det d� icke de rika som f�rtrycka eder, och �r det icke just de, som draga eder inf�r domstolarna?

�r det icke de, som sm�da det goda namn som �r n�mnt �ver eder?

Om I, s�som skriften bjuder, fullg�ren den konungsliga lagen: �Du skall �lska din n�sta s�som dig sj�lv�, d� g�ren I visserligen v�l.

Men om I haven anseende till personen, s� beg�n I synd och bliven av lagen �verbevisade om att vara �vertr�dare.

Ty om n�gon h�ller hela lagen i �vrigt, men felar i ett, s� �r han skyldig till allt.

Densamme som sade: �Du skall icke beg� �ktenskapsbrott�, han sade ju ock: �Du skall icke dr�pa.� Om du nu visserligen icke beg�r �ktenskapsbrott, men dr�per, s� �r du dock en lag�vertr�dare.

Talen och handlen s�, som det h�ves m�nniskor vilka skola d�mas genom frihetens lag.

Ty domen skall utan barmh�rtighet drabba den som icke har visat barmh�rtighet; barmh�rtighet �ter kan frimodigt tr�da fram inf�r domen.

Mina br�der, vartill gagnar det, om n�gon s�ger sig hava tro, men icke har g�rningar? Icke kan v�l tron fr�lsa honom?

Om n�gon, vare sig en broder eller en syster, saknade kl�der och vore utan mat f�r dagen

och n�gon av eder d� sade till denne: �G� i frid, kl�d dig varmt, och �t dig m�tt� -- vartill gagnade detta, s�framt han icke d�rj�mte g�ve honom vad hans kropp beh�vde?

S� �r ock tron i sig sj�lv d�d, om den icke har med sig g�rningar.

Nu torde n�gon s�ga: �Du har ju tro?� -- �Ja, och jag har ocks� g�rningar; visa mig du din tro utan g�rningar, s� vill jag genom mina g�rningar visa dig min tro.�

Du tror att Gud �r en. D�ri g�r du r�tt; ocks� de onda andarna tro det och b�va.

Men vill du d� f�rst�, du f�kunniga m�nniska, att tron utan g�rningar �r till intet gagn!

Blev icke Abraham, v�r fader, r�ttf�rdig av g�rningar, n�r han frambar sin son Isak p� altaret?

Du ser allts� att tron samverkade med hans g�rningar, och av g�rningarna blev tron fullkomnad,

och s� fullbordades det skriftens ord som s�ger: �Abraham trodde Gud, och det r�knades honom till r�ttf�rdighet�; och han blev kallad �Guds v�n�.

I sen allts� att det �r av g�rningar som en m�nniska bliver r�ttf�rdig, och icke av tro allenast.

Och var det icke p� samma s�tt med sk�kan Rahab? Blev icke hon r�ttf�rdig av g�rningar, n�r hon tog emot s�ndebuden och sedan p� en annan v�g sl�ppte ut dem?

Ja, s�som kroppen utan ande �r d�d, s� �r ock tron utan g�rningar d�d.