Chapter 10

Och jag s�g en annan v�ldig �ngel komma ned fr�n himmelen. Han var kl�dd i en sky och hade regnb�gen �ver sitt huvud, och hans ansikte var s�som solen, och hans ben voro s�som eldpelare;

och i sin hand hade han en �ppen liten bokrulle. Och han satte sin h�gra fot p� havet och sin v�nstra p� jorden.

Och han ropade med h�g r�st, s�som n�r ett lejon ryter. Och n�r han hade ropat, l�to de sju tord�nen h�ra sina r�ster.

Och sedan de sju tord�nen hade talat, t�nkte jag skriva, men jag fick d� h�ra en r�st fr�n himmelen s�ga: �G�m s�som under insegel vad de sju tord�nen hava talat, och skriv icke upp det.�

Och �ngeln, som jag s�g st� p� havet och p� jorden, lyfte sin h�gra hand upp mot himmelen

och svor vid honom som lever i evigheternas evigheter, vid honom som har skapat himmelen och vad d�ri �r, och jorden och vad d�rp� �r, och havet och vad d�ri �r, och sade: �Ingen tid skall mer givas,

utan i de dagar, d� den sjunde �ngelns r�st h�res, n�r det sker att han st�ter i sin basun, d� �r Guds hemliga r�dslut fullbordat, i enlighet med det glada budskap som han har f�rkunnat f�r sina tj�nare profeterna.�

Och den r�st som jag hade h�rt fr�n himmelen h�rde jag nu �ter tala till mig; den sade: �G� och tag den �ppna bokrulle som �ngeln har i sin hand, han som st�r p� havet och p� jorden.�

D� gick jag bort till �ngeln och bad honom att han skulle giva mig bokrullen. Och han sade till mig: �Tag den och �t upp den; den skall v�lla dig bitter pl�ga i din buk, men i din mun skall den vara s�t s�som honung.�

D� tog jag bokrullen ur �ngelns hand och �t upp den; och den var i min mun s�t s�som honung, men n�r jag hade �tit upp den, k�nde jag bitter pl�ga i min buk.

Och mig blev sagt: �Du m�ste �n ytterligare profetera om m�nga folk och folkslag och tungom�l och konungar.