Chapter 31

Och Mose gick �stad och talade f�ljande till hela Israel;

han sade till dem: �Jag �r nu ett hundra tjugu �r gammal; jag kan icke mer vara ledare och anf�rare, och HERREN har sagt till mig: 'Du skall icke komma �ver denna Jordan.'

Men HERREN, din Gud, g�r framf�r dig; han skall f�rg�ra dessa folk f�r dig, och du skall f�rdriva dem, och Josua skall anf�ra dig, s�som HERREN har sagt.

Och HERREN skall g�ra med dem s�som han gjorde med Sihon och Og, amor�ernas konungar. vilka han l�t f�rg�s, och s�som han gjorde med deras land.

HERREN skall giva dem i edert v�ld, och I skolen g�ra med dem alldeles s�som jag har bjudit eder.

Varen frimodiga och of�rf�rade, frukten icke och varen icke f�rskr�ckta f�r dem; ty HERREN, din Gud, g�r sj�lv med dig; han skall icke l�mna dig eller �vergiva dig.�

Och Mose kallade Josua till sig och sade till honom inf�r hela Israel: �Var frimodig och of�rf�rad; ty du skall med detta folk g� in i det land som HERREN med ed har lovat deras f�der att giva dem; och du skall utskifta det �t dem s�som arv.

Och HERREN �r den som g�r framf�r dig, han skall vara med dig, han skall icke l�mna dig eller �vergiva dig; du m� icke frukta och icke vara f�rf�rad.�

Och Mose skrev upp denna lag och gav den �t pr�sterna, Levi s�ner, som buro HERRENS f�rbundsark, och �t alla de �ldste i Israel.

Och Mose bj�d dem och sade: �Vid slutet av vart sjunde �r, n�r fri�ret �r inne, vid l�vhyddoh�gtiden,

d� hela Israel kommer f�r att tr�da fram inf�r HERRENS, din Guds, ansikte, p� den plats som han utv�ljer, d� skall du l�sa upp denna lag inf�r hela Israel, s� att de h�ra den.

F�rsamla d� folket, m�n, kvinnor och barn, och fr�mlingarna som �ro hos dig inom dina portar, p� det att de m� h�ra och l�ra, och p� det att de m� frukta HERREN, eder Gud, och h�lla och g�ra efter alla denna lags ord;

och p� det att deras barn, som d� �nnu icke k�nna den, m� h�ra den och l�ra den, s� att de frukta HERREN, eder Gud. Detta skolen I g�ra, s� l�nge I leven i det land dit I nu dragen �ver Jordan, f�r att taga det i besittning.

Och HERREN sade till Mose: �Se, tiden n�rmar sig att du skall d�. Kalla till dig Josua, och inst�llen eder d�refter i uppenbarelset�ltet, s� vill jag ins�tta honom i hans �mbete.� Och Mose gick �stad med Josua, och de inst�llde sig i uppenbarelset�ltet.

D� visade sig HERREN i t�ltet i en molnstod, och molnstoden blev st�ende vid ing�ngen till t�ltet.

Och HERREN sade till Mose: �Se, n�r du vilar hos dina f�der, skall detta folk st� upp och i trol�s avf�llighet l�pa efter fr�mmande gudar, som dyrkas i det land dit de nu komma, och de skola �vergiva mig och bryta det f�rbund som jag har slutit med dem.

Och min vrede skall d� uppt�ndas mot dem, och jag skall �vergiva dem och f�rd�lja mitt ansikte f�r dem, och de skola f�rg�ras, och mycken olycka och n�d skall tr�ffa dem; och d� skola de s�ga: 'F�rvisso �r det d�rf�r att v�r Gud icke �r ibland oss som dessa olyckor hava tr�ffat oss.'

Men jag skall p� den tiden alldeles f�rd�lja mitt ansikte, f�r allt det ondas skull som de hava gjort, i det att de hava v�nt sig till andra gudar.

S� tecknen nu upp �t eder f�ljande s�ng. Och du skall l�ra Israels barn den och l�gga den i deras mun. Och s� skall denna s�ng vara mig ett vittne mot Israels barn.

Ty jag skall l�ta dem komma in i det land som jag med ed har lovat �t deras f�der, ett land som flyter av mj�lk och honung, och de skola �ta och bliva m�tta och feta; men de skola d� v�nda sig till andra gudar och tj�na dem och f�rakta mig och bryta mitt f�rbund.

Och n�r d� mycken olycka och n�d tr�ffar dem, skall denna s�ng avl�gga sitt vittnesb�rd inf�r dem; ty den skall icke f�rg�tas och f�rsvinna ur deras avkomlingars mun. Jag vet ju med vilka tankar de umg�s redan nu, innan jag har l�tit dem komma in i det land som jag med ed lovade dem.�

S� tecknade d� Mose upp s�ngen p� den dagen och l�t Israels barn l�ra den.

Och han insatte Josua, Nuns son, i hans �mbete och sade: �Var frimodig och of�rf�rad; ty du skall f�ra Israels barn in i det land som jag med ed har lovat �t dem, och jag skall vara med dig.�

D� nu Mose hade fullst�ndigt tecknat upp denna lags ord i en bok,

bj�d han leviterna som buro HERRENS f�rbundsark och sade:

�Tagen denna lagbok och l�ggen den vid sidan av HERRENS, eder Guds, f�rbundsark, s� att den ligger d�r till ett vittne mot dig.

Ty jag k�nner din genstr�vighet och h�rdnackenhet. Se, �nnu medan jag har levat kvar bland eder, haven I varit genstr�viga mot HERREN; huru mycket mer skolen I ej d� bliva det efter min d�d!

F�rsamlen nu till mig alla de �ldste i edra stammar, s� ock edra tillsyningsm�n, f�r att jag m� inf�r dem tala dessa ord och taga himmel och jord till vittnen mot dem.

Ty jag vet att I efter min d�d skolen taga eder till, vad f�rd�rvligt �r, och vika av ifr�n den v�g som jag har bjudit eder g�; d�rf�r skall olycka tr�ffa eder i kommande dagar, n�r I g�ren vad ont �r i HERRENS �gon, s� att I f�rt�rnen honom genom edra h�nders verk.�

Och Mose f�redrog inf�r Israels hela f�rsamling f�ljande s�ng fr�n b�rjan till slutet.