Chapter 3

Och Salomo befryndade sig med Farao, konungen i Egypten; han tog Faraos dotter till hustru och f�rde henne in i Davids stad, och d�r fick hon bo, till dess han hade byggt sitt hus f�rdigt, s� ock HERRENS hus och muren runt omkring Jerusalem.

Emellertid offrade folket p� h�jderna, eftersom �nnu vid denna tid intet hus hade blivit byggt �t HERRENS namn.

Och Salomo �lskade HERREN och vandrade efter sin fader Davids stadgar, utom att han frambar offer p� h�jderna och t�nde offereld d�r.

Och konungen begav sig till Gibeon f�r att offra d�r, ty detta var den f�rn�msta offerh�jden; tusen br�nnoffer offrade Salomo p� altaret d�r.

I Gibeon uppenbarade sig nu HERREN f�r Salomo i en dr�m om natten; Gud sade: �Bed mig om vad du vill att jag skall giva dig.�

Salomo svarade: �Du har gjort stor n�d med din tj�nare, min fader David, eftersom han vandrade inf�r dig i trohet, r�ttf�rdighet och r�ttsinnighet mot dig. Och du bevarade �t honom denna stora n�d och gav honom en son till eftertr�dare p� hans tron, s�som ju nu har skett.

Ja, nu har du, HERRE, min Gud, gjort din tj�nare till konung efter min fader David; men jag �r en helt ung man, som icke r�tt f�rst�r att vara ledare och anf�rare.

Och din tj�nare �r h�r bland ditt folk, det som du har utvalt, ett folk som �r s� talrikt att det icke kan r�knas eller t�ljas f�r sin myckenhets skull.

S� giv nu din tj�nare ett h�rsamt hj�rta, s� att han kan vara domare f�r ditt folk och skilja mellan gott och ont; ty vem f�rm�r v�l eljest att vara domare f�r detta ditt stora folk?�

Detta, att Salomo bad om s�dant, t�cktes Herren.

Och Gud sade till honom: �Eftersom du har bett om s�dant och icke bett om ett l�ngt liv, ej heller bett om rikedom eller bett om dina fienders liv, utan har bett om att f� f�rst�nd till att akta p� vad r�tt �r,

se, d�rf�r vill jag g�ra s�som du �nskar; se, jag giver dig ett s� vist och f�rst�ndigt hj�rta, att din like icke har funnits f�re dig, och att din like ej heller skall uppst� efter dig.

D�rtill giver jag dig ock vad du icke har bett om, n�mligen b�de rikedom och �ra, s� att i all din tid ingen konung skall vara din like.

Och om du vandrar p� mina v�gar, s� att du h�ller mina stadgar och bud, s�som din fader David gjorde, d� skall jag l�ta dig l�nge leva.�

D�refter vaknade Salomo och fann att det var en dr�m. Och n�r han kom till Jerusalem, tr�dde han fram inf�r Herrens f�rbundsark och offrade br�nnoffer och frambar tackoffer; och d�refter gjorde han ett g�stabud f�r alla sina tj�nare.

Vid den tiden kommo tv� sk�kor till konungen och tr�dde fram inf�r honom.

Och den ena kvinnan sade: �H�r mig, herre. Jag och denna kvinna bo i samma hus. Och jag f�dde barn d�r i huset hos henne.

Sedan, p� tredje dagen efter det jag hade f�tt mitt barn, f�dde ock denna kvinna ett barn. Och vi voro tillsammans, utan att n�gon fr�mmande var hos oss i huset; allenast vi b�da voro i huset.

Men en natt dog denna kvinnas son, ty hon hade legat ihj�l honom.

D� stod hon upp om natten och tog min son fr�n min sida, under det att din tj�narinna sov, och lade honom i sin famn, men sin d�de son lade hon i min famn.

N�r jag d� om morgonen reste mig upp f�r att giva min son di, fick jag se att han var d�d. Men n�r jag s�g nogare p� honom om morgonen, fick jag se att det icke var min son, den som jag hade f�tt.�

D� sade den andra kvinnan: �Det �r icke s�. Min son �r den som lever, och din son �r den som �r d�d.� Men den f�rsta svarade: �Det �r icke s�. Din son �r den som �r d�d, och min son �r den som lever.� S� tvistade de inf�r konungen.

D� sade konungen: �Den ena s�ger: 'Denne, den som lever, �r min son, och din son �r den som �r d�d.' Och den andra s�ger: 'Det �r icke s�. Din son �r den som �r d�d, och min son �r den som lever.'�

D�refter sade konungen: �Tagen hit ett sv�rd.� Och n�r man hade burit sv�rdet fram till konungen,

sade konungen: �Huggen det levande barnet i tv� delar, och given den ena h�lften �t den ena och den andra h�lften �t den andra.�

Men d� sade den kvinna vilkens son det levande barnet var till konungen -- ty hennes hj�rta uppr�rdes av k�rlek till sonen -- hon sade: �H�r mig, herre; given henne det levande barnet; d�den det icke.� Men den andra sade: �M� det vara varken mitt eller ditt; huggen det itu.�

D� tog konungen till orda och sade: �Given henne det levande barnet; d�den det icke. Hon �r dess moder.�

N�r nu hela Israel fick h�ra talas om den dom som konungen hade f�llt, h�pnade de �ver konungen, ty de s�go att Guds vishet var i honom till att skipa r�tt.