Chapter 31

Detta �r konung Lemuels ord, vad hans moder sade, n�r hon f�rmanade honom:

H�r, min son, ja, h�r, du mitt livs son, h�r, du mina l�ftens son.

Giv icke din kraft �t kvinnor, v�nd icke dina v�gar till dem som �ro konungars f�rd�rv.

Ej konungar tillkommer det, Lemoel, ej konungar tillkommer det att dricka vin ej furstar att fr�ga efter starka drycker.

De kunde eljest under sitt drickande f�rg�ta lagen och f�rv�nda r�tten f�r alla el�ndets barn.

Nej, �t den olycklige give man starka drycker och vin �t dem som hava en bedr�vad sj�l.

M� dessa dricka och f�rg�ta sitt armod och h�ra upp att t�nka p� sin vederm�da.

Uppl�t din mun till f�rm�n f�r den stumme och till att skaffa alla hj�lpl�sa r�tt.

Ja, uppl�t din mun och d�m med r�ttvisa, och skaffa den betryckte och fattige r�tt. ----

En idog hustru, var finner man en s�dan? L�ngt h�gre �n p�rlor st�r hon i pris.

P� henne f�rlitar sig hennes mans hj�rta, och b�rgning kommer icke att fattas honom.

Hon g�r honom vad ljuvt �r och icke vad lett �r, i alla sina levnadsdagar.

Omsorg har hon om ull och lin och l�ter sina h�nder arbeta med lust.

Hon �r s�som en k�pmans skepp, sitt f�rr�d h�mtar hon fj�rran ifr�n.

Medan det �nnu �r natt, st�r hon upp och s�tter fram mat �t sitt husfolk, �t tj�narinnorna deras best�mda del.

Hon har planer p� en �ker, och hon skaffar sig den; av sina h�nders f�rv�rv planterar hon en ving�rd.

Hon omgjordar sina l�nder med kraft och l�gger driftighet i sina armar.

S� f�rm�rker hon att hennes hush�llning g�r v�l; hennes lampa sl�ckes icke ut om natten.

Till spinnrocken griper hon med sina h�nder, och hennes fingrar fatta om sl�ndan.

F�r den betryckte �ppnar hon sin hand och r�cker ut sina armar mot den fattige.

Av sn�tiden fruktar hon intet f�r sitt hus, ty hela hennes hus har kl�der av scharlakan.

Sk�na t�cken g�r hon �t sig, hon har kl�der av finaste linne och purpur.

Hennes man �r k�nd i stadens portar, d�r han sitter bland landets �ldste.

Fina linneskjortor g�r hon och s�ljer dem, och b�lten avyttrar hon till kr�maren.

Kraft och heder �r hennes kl�dnad, och hon ler mot den dag som kommer.

Sin mun uppl�ter hon med vishet, och har v�nlig f�rmaning p� sin tunga.

Hon vakar �ver ordningen i sitt hus och �ter ej i l�ttja sitt br�d.

Hennes s�ner st� upp och prisa henne s�ll, hennes man likas� och f�rkunnar hennes lov:

�M�nga idoga kvinnor hava funnits, men du, du �verg�r dem allasammans.�

Sk�nhet �r f�rg�nglig och f�gring en vindfl�kt; men prisas m� en hustru som fruktar HERREN.

M� hon f� njuta sina g�rningars frukt; hennes verk skola prisa henne i portarna.