Psalm 3 – På flykt
[Denna tacksägelsepsalm är den första av totalt fjorton psalmer med direkt koppling till händelser i Davids liv. De övriga psalmerna är Psalm 7, 18, 30, 34, 51, 52, 54, 56, 57, 59, 60, 63 och 142.
Bakgrund: David blir mot slutet av sin regeringstid tvungen att fly från Jerusalem då hans egen son Absalom gör uppror mot honom, se vers 1. Detta är bakgrunden för denna psalm. Herdepojken David som i unga år smordes för sitt kommande uppdrag, se 1 Sam 16:11-13, var 30 år när han blev kung och han regerade i 40 år, se 2 Sam 5:4-5. David blev minst 70 år. Troligtvis levde han några år till, eftersom han var sjuk och sängliggande den sista tiden, se 1 Kung 1:1; 1:15; 2:1. David är troligtvis i 60-årsåldern när han skriver denna psalm och är på flykt.
Författare: David
Struktur: Psalmen består av fyra stycken på vardera två verser. En tematisk kiasm formas som ramas in av klagan, vers 2-3 och bön i ver 8-9. Centralt finns förtröstan på Gud. Psalmen växlar också mellan jag och du:
A Klagan – många ”reser sig” mot mig, vers 2-3
B Förtröstan – Du, vers 4-5
B Förtröstan – Jag, vers 6-7
A Bön – Herre ”res dig”, vers 8-9]
______
1En psalm (sång ackompanjerad på strängar) av David, när han flydde från sin son Absalom. [Den historiska bakgrunden beskrivs i 2 Sam 15:1-17:29.]
______
2Herre (Jahve), hur många är inte mina fiender!
Många reser sig upp mot mig.
3Många säger om mig (mitt liv, min själ):
”Det finns ingen hjälp (frälsning, befrielse, hebreiska ’yeshua’) för honom hos Gud (Elohim).”
[Tre gånger används ordet ”många” i psalmens inledning, vilket förstärker hur hårt ansatt David är. Det hebreiska ordet ”nefesh”, här översatt ”mig”, beskriver helheten i en levande varelse, men med betoning på det inre livet och människans själ. När Gud skapade Adam blåste han liv i hans kropp och han blev en levande varelse, en levande själ, se 1 Mos 2:7. Det sista påståendet: att det inte finns någon hjälp hos Gud, är ett personligt angrepp mot Davids gudsrelation.]
Sela. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]
4Men du, Herre (Jahve), är en sköld (ett skydd) runt omkring mig;
du är min ära, du lyfter mitt huvud.
5Jag, jag höjer min röst (ropar i bön) till Herren,
och han svarar mig från sitt heliga berg [Sion, templet, se Ps 2:6; 48:1-2].
Sela. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]
6Jag lade mig och somnade;
jag vaknade, för Herren (Jave) stöder (upprätthåller, styrker, skyddar) mig.
7Jag är inte rädd även om stora skaror (tiotusentals)
omringar mig från alla håll.
[Absalom hade 12 000 män, se 2 Sam 17:1. David hade 600 trogna med sig, se 2 Sam 15:18.]
8Stå upp, Herre (Jahve)!
Fräls (rädda) mig, min Gud (Elohim)!
För du har slagit alla mina fiender på käkbenet,
du har krossat de gudlösas (ogudaktigas, ondas) tänder.
[I det poetiska språket med ”käkben” och ”tänder” liknas Davids fiender med vilda odjur vars styrka är i deras käkar och skräckinjagande tänder. Att slå på kinden betyder också förödmjukelse. Verbformen är perfekt i hebreiskan, och förstärker en förvissning om att Gud redan har gripit in.]
9Herren (Jahve) är frälsningen (ordagrant ”till Herren frälsningen”; bara hos Herren finns räddningen)!
Över ditt folk är din välsignelse.
[Ropet att ”stå upp och fräls mig” i vers 8 får här sitt svar. Det hebreiska ordet för frälsning som används sextio gånger i Psaltaren är Yeshua, det hebreiska namnet på Jesus. Psaltarpsalmerna pekar på var vår frälsning finns.]
Sela. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]