Psalm 139 – Du rannsakar och känner mig
[Psalm 139 är den andra av åtta psalmer i bok fem som tillskrivs David (Ps 138-145). Det är en sång som prisar Gud för hans godhet och befrielse från en svår situation.
Författare: David
Struktur:
1. Gud – du känner mig så väl, vers 1-6
2. Jag kan inte undgå dig, vers 7-12
3. Du har skapat mig, vers 13-18
4. Bön till Gud, vers 19-24]
______
1Till den strålande (framstående, ständige) ledaren [psalmen är skriven för ledaren för tempelmusiken, men har även ett messianskt perspektiv, se inledningen]. En psalm (sång ackompanjerad på strängar) av (för) David.
______
Herre (Jahve), du rannsakar (genomsöker, granskar) mig
och känner mig.
2Du vet (känner exakt till) när jag sitter
och när jag står [känner varje handling].
Du känner mina motiv
även på långt avstånd (redan innan jag själv vet om dem).
3Du synar (mäter, studerar noga) mina stigar (då jag går mina välkända, upptrampade gångvägar – mina dagliga aktiviteter)
och när jag ligger ner [under nattens timmar]
och du känner alla mina vägar (livsval).
4För inget ord har formats på min tunga,
utan att du, Herre (Jahve), vet om (känner till) det.
5Du omsluter (belägrar, omringar) mig – bakom och framför (på alla sidor),
och du har lagt din hand över mig.
6Den kunskapen övergår mitt förstånd,
den är så hög att jag inte kan förstå den.
7Vart kan jag gå från din Ande?
Vart kan jag fly från ditt ansikte (din närvaro)?
[Det är inte så att David vill fly från Guds närvaro, utan en hyllning till Guds kärlek och nåd som når överallt.]
8Om jag steg upp i himlen,
skulle du vara där.
Om jag lägger mig (bäddar åt mig) i dödsriket (Sheol),
så är du där.
9Om jag flög i väg på soluppgångens vingar och
bosatte mig på andra sidan havet (om jag kunde resa på en solstrimma till någon avlägsen del av universum),
10så skulle du leda mig med din hand,
och hålla mig i din högra hand även där.
11Om jag säger: Mörker ska täcka mig,
och ljuset ska bli till natt omkring mig,
12så skulle inte mörkret vara för mörkt för dig,
utan lysa som på dagen – mörker och ljus gör ingen skillnad för dig.
[De två vertikala ytterligheterna, himmel och dödsrike och de två horisontala ytterligheterna, öst och väst beskriver på ett poetiskt sätt att det inte finns någon plats där inte Gud är och kan komma till vår räddning!]
13För du har skapat mitt inre (ordagrant: mina njurar – representerar det mest känsliga med livsavgörande funktion inombords),
du sammanvävde mig i moderlivet.
14Jag tackar (med öppna händer prisar, hyllar och erkänner) dig för att jag med stor vördnad (innerlig respekt)
är (blev) så underbart (unikt och separat) skapad [avskild och helgad till Guds avbild]
- underbara är dina verk
och det vet min själ mycket väl (känner jag själv till, är jag intimt förtrogen med).
15Min kropp (skelett) var inte dold för dig
när jag formades i det fördolda.
När jag flätades samman (som ett tyg broderas med olika färger) i jordens djup,
16såg dina ögon min omformade kropp (ihoprullad, hopvikt, inte ännu utvecklad, dvs. när jag bara var ett embryo).
Alla mina dagar var uppskrivna i din bok [livets bok, se Ps 69:28]
innan de tog form, innan någon av dem hade kommit.
17Hur ofattbara (dyrbara)
är inte dina tankar om mig, Gud (El, den mäktige, starke)!
Hur ofantligt stor
är inte summan av dem alla!
18Om jag skulle räkna dem
skulle de vara fler än sandkornen.
När jag vaknar upp [från min sömn, eller från alla mina funderingar på detta],
är jag fortfarande hos dig.
19 [Följande fyra verser utlämnas ibland när psalmen reciteras, men de finns med i psalmen och ger en bakgrund till varför psalmen komponerades. Psalmisten har blivit sårad och sviken, utstått ondska från människor som hatar Gud och gör uppror mot honom. Mitt i detta kaos och motstånd, talar denna psalm om förtröstan, tacksamhet och en innerlig Gudsnärvaro.]
Om du bara ville döda de gudlösa, Gud (Elohim)!
Bort från mig, ni blodtörstiga!
20De som talar om dig med svek i sinnet,
de har fört dina städer i fördärvet.
21Skulle jag inte hata dem som hatar dig, Herre (Jahve),
och avsky dem som gör uppror mot dig?
22Jag hatar dem med starkaste (fullständigt, omslutande) hat,
de har blivit mina fiender.
23 [Psalmen avslutas med samma ord som den öppnar med, se vers 1b-2. Skillnaden är dock att den vanliga indikativa verbformen används i inledningen: ”Du rannsakar mig”, medan avslutningen står i verbformen imperativ där psalmisten direkt vänder sig till Gud: ”Rannsaka mig!”]
Rannsaka (genomsök, granska) mig Gud (El),
och känn (bli personligt involverad i) mitt hjärta (mitt innersta).
Pröva (undersök, testa) mig [som silver och guld renas, se Ps 66:10; Ords 17:3]
och känn (ta hand om) mina oroliga tankar (min oro) [plural].
[Hebreiska ordet med innebörden ”oroliga tankar” används bara här och i Ps 94:19.]
24och se om det i mig finns en fördärvlig (smärtsam) väg (ett sätt som sårar dig och skadar mig),
och led mig på den eviga vägen.
[Den väg som leder till en evig fortsättning i gemenskap med Gud.]