Psalm 33 – Prisa Gud
[Föregående psalm avslutas med en uppmaning att vara glad och prisa Gud, och denna psalm tar vid och utvidgar denna uppmaning. Det finns även kopplingar i ordval som binder samman denna psalm med föregående och nästföljande. Ordet välsignad, hebreiska ”ashre”, finns centralt i psalmen i vers 22. Ordet återfinns även i Ps 32:1-2 och Ps 34:9.
Författare: Troligtvis David. Den grekiska översättningen av den hebreiska texten, Septuaginta, har tillägget ”av David”. I ett av Qumran dokumenten finns också titeln ”av David, en sång” med. Även placeringen, mellan Psalm 34 och 32 som båda är skrivna av David, kan ge en ledtråd till varför just Psalm 33 saknar titeln. Psalmen har en nära koppling till Psalm 32, och det kan ha varit så att man sjöng psalm 33 direkt efter 32 utan något avbrott.
Struktur:
1. Inledande inbjudan att prisa Gud, vers 1-3
2. Skäl att prisa Gud, vers 4-19
3. Avslutande uppmaning, vers 20-22]
______
Inledning – Prisa Gud
1Jubla (ropa i triumf, gläd er) i Herren (Jahve), alla ni rättfärdiga;
lovsång är passande (det enda lämpliga) för de uppriktiga (de ärliga, som vandrar rakt fram på Guds väg).
2Tacka (med öppna händer prisa, hylla och erkänn) Herren (Jahve) med Kinnor-harpa (kithara, hebreiska ”kinnor”, mindre harpa),
lovsjung honom med tiosträngad Nevel-lyra (hebreiska ”nevel”, större stränginstrument).
[Kinnor-harpan var ett bärbart stränginstrument med 7 eller 10 strängar med ljusare toner. Galileiska sjön heter på hebreiska ”Yam Kinneret” – harpsjön, just eftersom formen på sjön liknar en Kinnor-harpa. Nevel-lyran hade, enligt den judiske hisorikern Josefus, vanligtvis 12 strängar med mer djupare toner, men här nämns en snarlik version som har 10 strängar. Det hebreiska ordet ”nevel” betyder skinn och kan antyda att resonanslådan var av läder. Lite liknande en banjo. En annan tolkning är att instrumentets form liknade en skinnsäck, se Job 38:37.]
3Sjung en ny (fräsch, förnyad) sång till honom,
spela skickligt (helhjärtat) och med glädje (skapa musik, spela högt, ropa ut i segerjubel)!
[Uttrycket ”en ny sång” behöver inte betyda att sången är nyskriven, det kan också betyda att en gammal sång sjungs med en ny hängivenhet och förståelse av ordens innebörd. Nästa vers börjar med ”för” och ger flera anledningar till att prisa Gud. Gud är sanning, han är trofast, visar nåd och han är skapare av allt! I GT används frasen ”en ny sång” sju gånger, se Ps 33:3; 40:4; 96:1; 98:1; 144:9; 149:1; Jes 42:10, och två gånger i NT, se Upp 5:9; 14:3.]
Skäl att prisa Gud
4För Herrens ord är rätt (sant, rättfärdigt, leder rakt fram),
och han är trofast i allt han har gjort (och gör, det går att lita på honom, det han lovat håller han).
5Han älskar rättfärdighet och rätt (han finner glädje i att döma rättvist),
Herrens trofasta kärlek (nåd) fyller hela jorden.
6Genom Herrens ord blev himlarna till,
genom ett enda ord från hans mun (ande) skapades alla stjärnorna i skyn (härskarorna).
7Han samlar havets vatten på en plats (som en vall, damm, vinlägel),
han lägger oceanerna i deras förvaringsrum. [1 Mos 1:9]
8Må hela jorden frukta (vörda) Herren (Jahve),
må alla som bor i världen förundras av (respektera, bäva inför) honom.
9För han talade och allt blev till,
han gav en befallning, och den stod fast. [1 Mos 1:3, 9, 14-15, 24]
10Herren (Jahve) upphäver (annullerar, gör om intet) hednafolkens beslut (rådslag, planer),
sätter stopp för (tillåter inte) folkens planer.
11Herrens (Jahves) beslut (planer) står fast för evigt,
hans hjärtas planer från släkte till släkte.
12Rikt välsignat (saligt, mycket lyckligt) är det folk (den nation) vars Gud (Elohim) är Herren (Jahve),
det folk som han har utvalt till sin egendom (sitt arv) [2 Mos 19:5].
[Vers 12 är psalmens centrum.]
13Från himlen blickar Herren (Jahve) ned,
han ser på människosläktet (Adams barn).
14Från sin boning betraktar han,
alla som bor på jorden.
15Han formar (har skapat alla) deras hjärtan, var och ett av dem,
och är den som vakar (kan avgöra, särskilja) över allt de gör.
[Hjärtat syftar på den mänskliga naturen som intellekt, känslor och vilja.]
16En kung räddas inte genom sin stora armé,
en hjälte (mäktig krigare) kan inte rädda sig själv genom sin egen stora styrka.
17Det är en falsk trygghet att förlita sig på stridshästar [eller någon annan världslig kraft],
trots deras stora fysiska styrka kan de inte rädda någon (beskydda från döden).
[Tre gånger används ordet ”stor” hebreiska ”rov” i vers 16-17. Det beskriver ett numerärt stort antal, ofta något mäktigt och imponerande. Stridshästen var den största militära tillgången vid den här tiden. Ordagrant är hebreiskan ”en lögn är hästen för seger”.]
18Se, Herrens öga är vänt mot (han vakar över) dem
som fruktar (vördar, respekterar) honom,
till dem som sätter sitt hopp till (förtröstar, väntar på) hans trofasta kärlek,
19att han ska befria dem från döden,
och ge liv (upprätthålla dem) under tider av hungersnöd.
Avslutande uppmaning
20Vi väntar på (är ivriga och längtar efter) Herren,
han är vår befriare och beskyddare
(hjälpen kommer från honom och han är vår sköld).
21Våra hjärtan gläder sig i honom,
för vi förtröstar (litar) på hans heliga namn.
22Låt din trofasta kärlek vila över oss, Herre,
för vi sätter vårt hopp till (förtröstar, väntar på) dig.