Psalm 55 – Kasta din börda på Herren
[Psalmen är en bön om hjälp när fiender hånar från alla håll. Det som smärtar honom att bakom allt finns en person som tidigare varit hans nära vän. Psalmen uttrycker starka känslor och ibland önskar han fly bort från allt. Psalmen är delvis svåröversatt. Den innehåller fem hebreiska ord som bara förekommer här i hela GT, fyra andra ord har en osäker rot och tio rader är svårtydda.
Författare: David
Citeras i NT: Vers 23 citeras av Petrus i 1 Pet 5:7
Struktur:
1. Bön till Gud, vers 2-4
2. Klagan och önskan att fly bort, vers 5-8
3. En stad fylld med ondska och terror, vers 9-12
4. En väns svek, vers 13-15
5. Hopp – Gud hör min röst, vers 16-19
6. Smickrande ord, men hat i hjärtat, vers 20-22
7. Förtröstan på Herren, vers 23-26]
______
1Till den strålande (framstående, ständige) ledaren [psalmen är skriven för ledaren för tempelmusiken, men har även ett messianskt perspektiv, se inledningen]. På stränginstrument, en undervisning (instruktion, välskriven sång, hebreiska ”maskil”) av (till) David.
______
2Lyssna (vänd ditt öra), Gud (Elohim), till min bön
och göm inte dig själv från min bön om hjälp (ignorera mig inte).
3Ge akt (lyssna uppmärksamt) på mig, hör (svara) mig;
jag är rastlös i min klagan (fundering, i mitt lågmälda grubblande) och upprörd.
4På grund av min fiendes röst (rop, oväsen),
på grund av de ondas förtryck,
för de kastar elände över mig
och i sin ilska förföljer de mig.
5Mitt hjärta vrider sig i mig
och dödens terror har övermannat mig.
6Fruktan och bävan (jordbävning, skakningar) har kommit över mig,
skräck har övertäckt mig.
7Och jag säger: O, att jag hade vingar som en duva,
då skulle jag flyga iväg och finna vila.
8Säkerligen skulle jag ta mig långt bort,
jag skulle stanna i öknen.
Sela. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]
9Jag skulle skynda till min tillflyktsort,
bort från stormvinden och ovädret.
10Herre (Adonai) fördärva och dela deras tunga (förvirra och förbrylla deras tal) [1 Mos 11:1-9],
för jag ser våld och kiv i staden,
11dag och natt
går de runt den [staden] på dess murar.
Överträdelser och elände råder därinne,
12ondska och ruiner finns i hennes [stadens] mitt.
Förtryck och bedrägeri
lämnar inte hennes torg.
13Om en fiende hade hånat mig,
hade jag uthärdat det.
Om min motståndare hade förhävt sig själv över mig
hade jag kunnat gömma mig för honom.
14Men det är du, en man lik mig själv,
min kompanjon och min nära vän!
15Vi hade en underbar gemenskap tillsammans,
i Herrens (Elohims) hus brukade vi vandra runt med (bland) folkmassorna.
16Låt ödeläggelse komma över dem,
låt dem gå ner levande i dödsriket (Sheol),
för det onda är mitt ibland dem i deras hem.
17Jag vill ropa (höja min röst i bön) till Gud (Elohim)
och Herren (Jahve) ska (kommer) frälsa (rädda, befria) mig.
18Kväll och morgon och vid middagstid
klagar jag och stönar (ropar högt);
och han har hört min röst.
19Han har återlöst hela mig (min själ, hebreiska ”nefesh”) i frid (shalom, hel och väl)
från striden mot mig (så att ingenting kan komma nära mig),
för det var många som stred med [eller mot] mig.
[Hebreiska ”immadi” betyder ”med mig” och kan antingen betyda att David hade många som var på hans sida, eller att hans motståndare som stred mot honom var många. Utifrån kontext och det generella temat i många psalmer, där psalmisten förtröstar på Gud och inte människor, så syftar det här troligen på fiender som stred mot honom, se vers 4, 20]
20Gud (El) ska höra och ödmjuka dem,
han som tronar sedan urminnes tid.
[Här används ordet” kedem”, öster, som också beskriver dåtid.]
Sela. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]
Ingenting förändras,
de fruktar (vördar, aktar) inte Gud (Elohim).
21Min kompanjon sträcker fram sin hand mot dem som lever i fred med honom
och samtidigt vanhelgar han sitt förbund.
22Mjukare än smör var hans tal,
ändå hade han krig i hjärtat.
Hans ord var mjukare än olja,
ändå var de dragna svärd.
23Kasta din börda (det som getts åt dig, din del; ditt bekymmer, oro) på Herren (Jahve)
och han ska (kommer) upprätthålla (understödja, bevara, livnära) dig. [1 Pet 5:7]
Han ska (kommer) aldrig tillåta (för all framtid inte bevilja)
att den rättfärdige faller (vacklar, blir omkullkastad).
24Men du Gud (Elohim) ska (kommer) dra ner dem
i fördärvets grop;
blodtörstiga, bedrägliga människor,
de ska (kommer) inte leva hälften av sina dagar,
men jag, jag förtröstar (litar) på dig.