1 För sångmästaren, med strängaspel, till Seminit; en psalm av David. (6:2) HERRE, straffa mig icke i din vrede, och tukta mig icke i din förtörnelse.
2 (6:3) Var mig nådig, HERRE, ty jag försmäktar; hela mig, HERRE, ty ända in i mitt innersta är jag förskräckt.
3 (6:4) Ja, min själ är storligen förskräckt; ack HERRE, huru länge?
4 (6:5) Vänd åter, HERRE, rädda min själ, fräls mig för din nåds skull.
5 (6:6) Ty i döden tänker man icke på dig; vem tackar dig i dödsriket?
6 (6:7) Jag är så trött av suckande; var natt fuktar jag min säng och väter mitt läger med mina tårar.
7 (6:8) Av sorg är mitt öga förmörkat; det har åldrats för alla mina ovänners skull.
8 (6:9) Viken bort ifrån mig, alla I ogärningsmän; ty HERREN har hört min högljudda gråt.
9 (6:10) HERREN har hört min åkallan, min bön upptager HERREN.
10 (6:11) Alla mina fiender skola komma på skam och storligen förskräckas; de skola vika tillbaka och komma på skam med hast.
